Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det kan ni vära säkra på, godt folk, att då ni hör ett
fruntimmer skälla ut t. ex. mej duktigt och ilsket, sägandes att jag är
omoralisk, att jag är en grömsing och en fäbom i kärleksvägen, så
kan ni slå er i backen på, att hon är ett stackars kvinnfolk, som jag
försummat pussa, och som brunnit för mig utan hopp samt därför
blifvit så besatt i sitt sinne, att hon inte vet hvad styggt hon skall
stapla upp i vägen för mig.
Så var det nu med den här kärlekskranke drängen i Sikanäs.
Han kunde inte bärga sig förrän han gjort Lotta något riktigt ondt.
För hvarje dag blef han allt ilsknare.
En kväll stod han i stalldörren och såg alldeles tydligt, att Lotta
sväfvade in i ladugården ensam och allena.
— Nu ska’ ho’ då ha sig ett kok stryk, för nu passar dä’ sej
väl! mumlade han för sig själf och smet efter henne med en spak i
näfven.
Han gick tyst som en vessla och drog till dörren efler sig.
Rätt hvad det var fick han höra, att det kom någon och tassade
på gången, och han tyckte sig se något hvitt, som närmade sig.
Då höjde han spaken och klippte till.
— Hva’ tycker du om en sådan klappning? jublade han, ty han
trodde, förstås, att han fålt ett bra slag på Lotta.
— Buh — bu — uh —! vrålade först en ko och strax därpå
tog Lotta till att skrika:
— Ska’ du slå koa’ din dumstock, när ho’ ska gå bort å drecka.
Har du kanske friat te’ henne mä’ och fått korgen, din skrabbelin?
Och så nappade Lotta till sig la’gårdslyktan och tände densamma.
Då visade det sig, att drängastackarn ånyo råkat illa ut. Han
hade i sin olyckliga kärlek och ilska slagit af det fina och granna
hornet på la’gårdens ädlaste ko och skämt ut henne för evigt. Herre
Gu’, densamma kon skulle ju fram vid premieringen till sommaren
för att bringa Larsson ära och diplom.
Där blef minsann ett vackert lif i ladugården. Lotta ryckte spa-’
ken från drängen, som inte kom sig för någonting, och slog och
böstade honom och spottade på’n och skällde som en ond ande.
Medan detta timade därute, salt Larsson inne och las med
andakt hushållningssällskapets tidskrift, som ju är en slags Codex
Sia-niticus för hvarje rättskaffens och framstående jordbrukare. Hustru
hans satt bredvid och sprättade sönder ett klädningslif med sin mans
rakknif.
Hur hon därvid vände sig, slant knifven för henne och for igenom
pulsådran i hennes vänstra handlofve. Blodet frustade högt, och
Larsson visste inte hur han skulle bete sig med saken.
Men kvinnan hade mera vett. Hon klämde till ådran ofvanför
snittet och skrek åt mannen, alt genast skicka drängen efter läkaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
