Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just som Lotta slutat smeka denne sistnämnde med spaken oeh
medan kon ännu stod framför dem oeh slängde med sitt lidande och
spolierade hufvud, kom patronen instormande i la’gården.
— Kör efter doktorn på ögonblicket, så han kan komma hit oeh
stämma blo’en innan han rinner af hennel Oeh rör på spelet! Kör
i skenande spring! skrek Larsson och gaf sig tillbaka för att bistå
sin gumma.
Drängen drog liksom en suck af lättnad, ty han hade beredt sig
på det som värre var, när han fick se husbonden.
Och jag ska’ säga, alt det dröjde inte mer än fyra timmar,
innan han kom tillbaka med — djurläkarn.
Han trodde, kantänka, att det var för kons räkning han skulle
hämta doklor.
När de så kommo framkörande till förstubron, rakade Larsson ut
blek och förfärad:
— Skynda sej, doktor, ja’ tror ho’ dör i hvar minut. Vi kan
inte få bukt med blo’en!
— Har ni henne inne? undrade djurläkaren.
— Ja visst, ho legger på soffan och dras med dö’en!
— Ligger kon på en soffa?
— Koa? Ä’ han galen eller fuller? Dä a ju hustru mi’l
— A’ dä hustru hans som har mistat ett horn? Och
veterinären grinade, ty drängen hade ju under hela vägen talat om hornet.
Larsson höll på att bli tosig, innan saken värdt uppredd.
— Nå, sen blef det intet annat råd än att veterinären måste
ställa till med att hjälpa Larssonskan och sedan söka klena fast
hornet på kon.
Kvinnan strök icke med, men kon blef enhornad.
Man kan väl dock tänka sig, hvilken ehikan det blef för »patron»,
alt han fick ta till djurläkarn till hustru sin. Oeh det gladde oss.
Men denna berättelse, för hvars sannfärdighet bå’ jag och många
andra kan gå i god, lär oss ock, att hämnden är något, som vi inte
själfva ska’ befalla oss med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
