Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På väg från uppbördsmötet.
Februari månad är jast inte att skräppa med, ute på landet.
Alt han vanligen är kall och kräfver mycket bränsle, det betyder
dock mindre, utan hvad som gör honom otreflig och kitslig och
ovälkommen, det är, att skatterna då vanligen kräfvas ut af oss stackars
karlar. Ty skatter är då någonting, som egentligen icke borde finnas
till här i världen, åtminstone inte på landsbygden.
Hvar gång vi skola till att välja om riksdagsmannen, lofvar han
oss, gubevars, att han skall taga bort än den ena och än den andra
pålagan samt styra till att staten åtager sig hela kosidangen till och
med fattigvårdstungan och skollärarelönen i sin helhet jämte kofodret
till skollärarne. Men se’n han bara blifvit omvald, hörs ingenting af,
utan här gå vi och sucka immerfort under våra onera.
Debetsedlarna minskas inte, ty på utgifter blir det ingen missväxt. Det är
egentligen det enda, som växer och slår bra i spann här i landet,
Gu’ nåde oss landtbogubbar, som ska’ kläda och föda kungahus och
tjänstemän och andra präster och predikanter och proselyter och
handlare och industriidkare på köpet.
Det är ett stort under att vi bara stå bi.
Tänk efter hur det skulle gå, om de inte hade oss, som hålla
landet med föda och därtill betala förskräckliga skatter!
* *
Sådana och dylika’ ord och tänkesätt sysselsatte mej och Pelle
på Stampen och Simon i Simmarp, då vi en februaridag gingo från
skattemötet. ’
Simon var rasande, ty han höll före, att han fått för litet pengar
med sig hem. Han skulle betala 51 kronor i kronoskatt, men skulle
ha 210 för knektunderhållet, så fogden fick ju punga ut med en
rätt vacker summa till honom.
Men Simon trodde att han fått för litet.
— Fogden subtraherade visst rakt åt helsefyr, och ja’ va’ så
krumsen i fingrarna, så ja’ va’ inte mänska te’ å räkna pengarne,
lät han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
