Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jiäcken med en pistol i hvar näfven, bleker som ett lik och darrande
som ett asplöf, när åska’ går vid midsommartiden.
— Ble’ di allri’ röfvade?
— Nä’, inte i mitt minne. Men skrämde dem gjorde vi. Och
kunde en få deras hästar i sken, så att det välte och fogde och läns-
man och pengaskrin rullade om på vägen, så var det ju inte ondt i
dä’. . Folket hade inte heller på den tiden mer roligt än de gjorde
sej själfva. Men inte hade dä’ var’t rådligt, om man i de dagarne
fått te’baks pengar, såsom vi nu få vid kronomötena. Då hade de
vändt upp och ner på hela världen! slöt Simon. Det syntes dock
på’n, att fastän han nu bar hem nära hundra banko från
uppbörds-mötet, tänkte han likväl med saknad på de där dagarna, den gamle
skälmen.
Mon Pelle på Stampen tog sig af det anförda anledning att
beprisa nykterhetsrörelsen och andra nådemedel, som så att säga »satt
nosgrimma på schwänska folket» och gjort oss bekväma för
grand-skatteafskrifning och all möjlig annan lindring.
Vi höllo med honom och tackade försynen, där vi gingo på
vägen, för det att vi nu inte behöfde hvarken supa eller slåss, när
vi vankade hem från vare sig krono- eller andra bönemöten.
— Snart ä’ vi så pass upplysta och rena i lefvernet, att vi
kunna kasta å oss alla möjliga skatteok! sa’ Pelle och klämde i med
en god Sankey. Jag stämde in i bå’ det ena och det andra.
— Sjong mä’, Simon! förmanade Pelle.
— Ja’ kan Gu’ nåde me, inte sjonga annat än psalmer, och för
resten vell ja’ dö i mina fäders tro! lät denne och gick till den andra
vägkanten.
— Sådana där gamla ä’ nästan obotliga. Di ä’ liksom
fast-limmade ve’ sina synder. Dä’ finns knappt nå’nting, som biter på
deml flåsade Pelle, när vi slutat sången.
— Töcker ni inte, att dä’ låter trefligare på vägarne nu för
tiden sådana här dar än i eran ongdomsti’, Simon? tilläde Pelle efter
en stund med anspelning på hans och milt kristliga sjungande.
■— Jo jo men, visst gör dä’ så! Nok va’ vi stora syndare och
dä’ erkände vi oeh dä’ visste vi med oss, gunås. Nu ä’ du Pelle och
dina gelikar stora ljus å dä’ sticker ni inte under stol mä’! Hvar ti’
har sina fel och brister! genmälde Simon.
Under tiden hade vi kommit midt för Stampen.
— Gac-k mä in, så få vi si, om där finns nå’t på kaffekokarn,
och så kan ni ljumma er och räkna öfver era pengar, Simon!
sa’ Pelle.
— Tack som bjuder! läto vi.
Och så strelade vi in i Slampen. Där fanns ingen inne i stugan,
men när vi voro i förshördetun, vi, att någon smalt ut åt köket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
