Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sti’en in, karlar! bjöd Pelle. Och Simon och jag gingo
fram till spisen och värmde oss om näfvarne. Pelle lommade af
utåt köket.
Rätt hvad det var fingo vi höra hur hans käring pep och
di-viderade därute.
— Tösst, lösst, dä’ hörs ju in! afbröt Pelle.
— Dä’ bryr ja’ mej inte om. Här blir intet kaffekokanne af.
Du behöfver inte dra’ in alla uslinga du kommer i följe mä’!
— Tösst, tösst! Skrik inte så förbanskadt, ditt troll! Dä’ kan
höras! Häf nu på kokarn, annars får ja’ ju stå med skammen,
ängslades Pelle därute.
Jag skämdes, men Simon grinade.
-—- Här kommer ingen kokare på, för här finns inte fler böner
eller mer socker än som går åt i afton, när syföreninga ska’ hit och
Manne i Fåfängan kommer och läser och har gitarren mä’ sej. Den
där gubbarackarn och den anre tjocke fähunnen kan gå dit de a komna
ifrå’. Här kokas inget kaffe te’ nåra synnare i min kokare ■— hör
du dä’! Ja’ behöfver inte stå te’ reds åt såna där, som gå åt körkan
om söndagarne och ha’ alla andra synder för sej! skrek
Stampa-moran.
— Då kokar ja’ själfl hörde vi Pelle yttra.
— Gör du dä’ ! Men ja’ har gömt böner och socker och kakor.
Koka själf din uslinge, så får du si hur pass du fåret. Men dä’
kan bli godt nok åt di där kreaturen och världsmänniskorna! fräste hon.
Sen blef där ett slammer och ett smällande i köket, som om två
personer örfilat hvarandra.
— Ja’ tror rätt vi ta’ våra hättor och gå! Fast här är ett så
gästfritt och kristligt ställe! sa’ Simon. Och det gjorde vi.
När vi kommit ett stycke till vägs, stannade gubben och sa’:
— Karlarne ä’ tusen gånger likare nu än förr i världen. Di ä’
klokare, di ä’ anständia och nyktra, hyfsade och kunniga och uppföra
sig väl. Di arbeta flitigare, gorma inte och slåss inte och ä’ inte på
långt när så råa som förr. Di ä’ som grefvar och baroner imot hvad
folket var, då ja’ rann upp en gång. Men Gu’ vet, om inte
fruntimmerna däremot ä’ sämre. Di ha’, så sant ja’ kan skönja, inte
gått ett fjät framåt, utan te’ baks ha di gått. Di ha’ blett fåfänglia
och djädriga och lata och vårdslösa och kaffegalna! Da ä’ unnerligt
att ni bara kan älska dom! slöt Simon och spottade.
— Hvad mej beträffar, så är dä’ också klent mä’ dä’ lät jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
