Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Åh, gunås, i de grannasle blomstren hålla oftast de argaste
bålgetingarne till, suckade han till svar.
Det sades också i bygden, att Sara gick så långt, att hon gång
efter annan gömde kläderna för mannen, när han skulle ut på
murningsarbete.
Han hade nog heller icke behof af att syssla så strängt med
det yrket, ty de hade hvad de behöfde och mera därtill, men han
hade ju ingen frid i hemmet, rätt så grant där var. En rosenbuske
är vacker, men man lägger sig icke till hvila bredvid honom, om han
rymmer ett getingbo i sina grenklykor.
Sara ville ha Anders hemma, men hennes leda sinne fattade
icke, att det var hon själf, som jagade honom bort från den soliga
och väna kullen till aflägsna lerältor.
En söndag voro jag och Johan på Spången ute och rodde med
drag på sjön.
— Anagga mej ska’ vi inte gå i land och äta vår matsäck under
Brunemads kastanj. Si hur hviter ho’ klädt sig. Ho’ har brualinnet
på nu! lät Johan.
— Dä’ varder sagdt! genmälde jag och hasplade upp draget.
Så kommo vi upp och satte oss under trädet. Emellan detta
och stugufönstret står en hög salviehäck, så vi syntes inte inifrån och
lika nöjda voro vi.
Men vi hade inte väl satt oss och börjat torka svetten af våra
ansikten, förrän vi fingo höra Sara fräsa inifrån.
— Si så, nu håller ho’ på med sin vanliga högmässa. Ho’ ä
värre än en tatterska ifra Hallandsås, utbrast Johan.
Det var också rysliga saker hon hasplade ur sig och gräsliga
beskyllningar hon gjorde sin stackars man.
— Hon borde piskas ma enris, för Anders är den ärligaste och
rättrådigaste man, som finnes. Han tittar aldrig åt ett fruntimmer.
Ho’ ä’ bara galen och inbillningssjuk! murrade Johan och bet på
tänderna.
Allt ursinnigare blef Saras tal därinne:
— Och nu har ja’ länge nok suttit här ensammen, mens du,
usling, vankat ikring och hållit dig väl mä’ an’ra fruntimmer. Eller
kanske du murar för annat än att du ska’ komma åt dä’, din
äkten-skapsdjäfvul; dä’ ha’ Malena i Bo sagt och hundratals andra mä’.
Men nu ska’ ja ändtligen bota dej. I vintras to ja’ unnan utå ditt
räfvageft, den där strykninen, som du fick ifrån Köpenhamn. Sir du
här har ja’ da i näfven, och nu lägger ja’ dä’ i kaffekoppen. Hör
du dä’, din mördare! Se’n har ja’ sagt te’ en hel hop, att du har
geft i huset. När ja’ nu druckit ur kaffet å dött, så kommer doktorn
och skär opp mej och hittar geftet och så blir du häktad för hustru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
