Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi vissie nog, att han förr under ferierna brukat sällskapa med
rike patron Göranssons yngsta dotter i Vägaholm, men att det var
ordentlig och stark kärlek emellan dem, det hade icke skam reda på.
Nu hade emellertid en rysligt rik grosshandlare i Stockholm
köpt Edeby säteri och skänkt det åt en sin son, hvilken inte dugde
till att studera och bli något i världen. Och det vet man ju, att
rikt folk göra sina odugliga pojkar till jorddrottar, hvilket vår tryckta
modernäring just icke vinner på.
Ifrågavarande unge agronom, som förgäfves sökt streta igenom
Alnarp, masade emellertid omkring härnere i ensamheten och blef
pin kär i patron Göranssons ofvanberörda yngsta dotter. Och
Göransson, hvilken, oss emellan sagdt, är en pösig och dryg och bra
nog dum uppkomling, såg med stort välbehag till den kärleken.
Plan tyckte om att komma i släkt med den rike grosshandlaren, och
så resolverade han, att tösen skulle förlofvas och giftas med
agronomen. Flickan pep och stretade emot, men det hjälpte inte; och så
sattes förlofningskalaset ut till onsdagen efter påsk.
Det var nu dessa omständigheter, hvilka gjorde kandidaten
ryssrasande, när han fick nys om dem.
En annan hade kanske hängt läpp och kanske skjutit sig på
köpet.
Men Stenbom var inte af den ullen och han hade inte tagit sin
kemiska examen för inte.
Han låste in sig i Stenbäckens förstugnkammare och ingen fick
gå in till honom på flera da’r.
Men Per Johan, som spionerade genom fönstret, hviskade stolt:
— Han har tatt fram sina kemiska flaskor och stoderar mä’
labrationer. En ska’ få si, att han håller på med en stor oppfinning!
Ett par da’r efteråt gick kandidaten i skymningen ner till Axel
och Johan i Fällebo. I ena fickan bar han då en liten svart flaska
och i den andra en svamp. Hvad han sa’ till de där illpojkarne i
Fällebo fick ingen höra, men skakade och grinade gjorde de alla tre,
och när de skildes åt, handslogo de som om de uppgjort och
kommit öfverens om hemmanshandel.
Nå, på onsdagsaftonen åkte agronomen i sin lilla trilla på vägen
mot Vägaholm och såg så lycklig ut som en liten gud.
Därför varsnade han naturligtvis inte, att där låg liksom en liten
trampolin i det vänstra hjulspåret ute på Flugebo mosse.
Agronomen satt och tänkte på kärleken och anade intet ondt, förrän hjulet
rullade upp på trampolinen och trillan och agronomen tippade öfver
ända i diket, så att det sa’ skvabb efter’et. Men till all lycka
kommo bå’ Johan och Axel i Fällebo i samma stunden den vägen
fram och hjälpte upp den förolyckade.
— Slo’ herr agronomen sej? sporde Axel med stor ängslan.
— Nä’, det tror jag inte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
