Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men smutsat ner sej \ synen har han. Te’ all löcka har ja’
just nu köpt en schvamp borte hos handlarn i Målaskog. Ja’ ska
springa och blötan i diket här borte och tvätta å herr agronomen!
lät Johan.
Och så tog han upp svampen och gaf sig lite afsides. Där
mättade den syndapalten svampen med vätskan i kandidatens flaska och
gnodde sedan agronomen därmed rundtorn i synen,
— Gnid inte så besatt, din rackare! röt fästmannen.
— Ursäkta, men nu ä’ dä borte lell, och nu ä’ herr agronomen
fin, som ett alabast! sa’ Johan och tog ett stråk med svampen kring
halsen pan.
På Vägaholm var kalaset redo. Där var mycket folk och bå’
jag och den andra kommunalnämnden voro gubevars med.
Rätt hvad det var kom fästmannen in och såg öfverlycklig ut.
Men han var lite konstig i synen, så vi tyckte att han tedde sig
underlig.
Så fingo vi kaffe och konjak, och agronomen spottade minsann
inte i kålen. Men ju längre det led mot supédags, dess märkligare
blef agronomen i ansiktet. Karlen svartnade skenbarligen, så att vi
blefvo liksom rädda för honom lite till mans. Göransson glodde som
en grymtoxe på honom och såg alldeles perplex ut.
När agronomen blef allt mer och mer svarter och grymmer i
synen, gick slutligen kommunalordförar’n bort till Göransson och hviskade:
— Ge inte flecka åt den där. Han har ju nå’n hemsk sjukdom.
Blodet ä’ bestämdt rultet i’en! Sir inte patron hur han svartnar, sen
han spände på å dricka konjak och punsch! Kör ut’en bara, da ä’
mett ärliga råd!
. När Göransson fick den impulsen, blef det lif i honom. Han gick
bort och slog den blifvande mågen på axeln.
— Jag tror vi inhibera förlofningen. Den, som friar te’ min
dotter, ska’ inte ha’ odugligt bio’ i sej! sa’ han.
— Odugligt blod! Hva’ är det för dumt prat, farbror?
— Ah, titta dej i spegeln så får du se! hånlog Göransson och
drog fram agronomen till en trymå.
Den stackarn var nu precis som en morian; han blef alli
svartare och svartare, så att vi vågade inte gå när honom.
— Tänk om det är svarta pesten han har! Ve oss då! sa’
kandidat Stenbom, som stod och lutade sig mot en dörrpost och såg
intresserad ut.
Allt räddare blefvo vi gäsfer. Men minen på agronomen, när
han tittade sig i spegeln, den glömmer jag aldrig. Beskrifva honom
duger jag då rakt inte till. Först gapade han som den värste opera:
sångare, sen tog han till att darra, och gu’ vet hur han bara kom
ut. Men ut slank han som en vind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
