Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han satte ut truten, han tittade trindt och stint såsom han sett
länsmannen göra, då denne är i ämbetsutöfning, han spottade i vägen
och snöt sig i vanten. Ty en fjärdingsman är så pass karl, att han
inte behöfver ta af sig vanten, hvarken när han hälsar på folk eller
snyter sig. Han bär väl inte vanten förgäfves heller.
Så gick fjärdingsmannen i Soåsa socken på vägen. Jag tänker
ni lätt kan föreställa er hur han såg ut.
Rätt som han så skred fram, fördjupad i sig själf och sin
dominerande värdighet, mötte han en illa klädd karl, en vandringsman,
som såg konstig ut.
— Hva’ ä’ du för en? röt fjärdingsmannen och spände ögonen
i karlen. Hvar och en är herre öfver sin stackare, förstås.
— Uh — uh — uhl genmälde vandraren. Han kunde inte få
fram mer. Ty sanningen att säga var det en döfstum tiggare från
Angelstad, hvilken hade kommit ut på vålddrift.
Fjärdingsmannen blef arg, ty det är så litet det fina tål.
— Svara karl och ge besked! Sir du inte hvem ja’ ä’! skrek
polischefen i Soåsa samt knäckte till att skälla på stackarn och hola
honom med bå’ lifvets och frihetens förlust till evig tid.
■— Ta’ fram dina bety’! röt fjärdingsmannen.
Men tiggaren svarade bara: »uh-uh-uh» och spretade med
fing-rarne och pekade på munnen.
Då gick ett sabla ljus upp i fjärdingsmannens omtänksamma
hjärna.
— Nähä du, förhärdade lurendrejare! Andra kan du lura, men
inte mej. Tror du inte ja’ begriper, att du ä’ en rysk spion, som
går här cch tittar efter, hur denna socken ska’ kunna tas in. Men
du nös dej, du moskovit, och nu är du min jösse lell! gormade
fjärdingsmannen.
— Uh-uhuh! bölade tiggarn.
— Nu följer du mä te’ länsman, för här ska’ bli vistasjon änna
in på din baraste kropp! Vell du gå mä’ go’villigt, annars brukar ja’
våld utå attan?
—r Uh-uh-uh! tjöt den döfstumme.
— Vråla du för skam i våld! Tror du inte ja’ vet, att du
förstår schwänska te’ minstingens så möcke, att du begriper hva’ dä’ ä’
fråga om och att ja’ inte är mer eller mindre än konglig
fjärdingsman! Vell du gå mä’, du seberiske hunn och spion och förrädare?
Och fjärdingsmannen skällde så förskräckligt och röt så hemskt emot
den arme karlen, att det hördes lång väg.
Men den döfstumme lät sig ingenting bekomma, utan bara fånade
och pekade åt alla håll och klippte med fingrarne och bölade:
-— Uh-uh-uh!
Allt rasnare blef fjärdingsmannen, förstås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
