Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du ä’ då den mest inpiskade afgrunnsande te’ ryss, som ja’
nånsin sett. Men här har du råkat på en, som slår dej. Arma och
dumma bönner, som aldri’ läst en instrusjon eller haft na t mä’
konungens höga befallningshafvande å göra, dom kan du lura. ilen
här blir du bet på eviga fläcken. Begriper du dä’?
— Uh-uh-uh 1 pep den döfstumme.
Då lade fjärdingsmannen sin segervana hand på’n och skulle
hugga’n.
Men nu blef dumben å sin sida rasande och smockade till den
andre, så att det bar omkull med honom.
Gu’ vet, hur det kunnat gå, om inte Jonas i Hägnen kommit
körandes i detsamma.
— Hjälp mej, för Guds skull, Jonas! Dä ä’ en rysk spion, som
ska’ anhållas. Nu ä’ du vettne till, hur han gör motstånn!
— Har han mordvapen? sporde Jonas.
— Inte, sä vidt ja’ sir. Men armstörka har han och örfilas kan
han! Hjälp te’ och hugg honom. Här ska’ ryske staten få ponga
ut mä’ e’ vacker summa. Dä’ kostar nå’t att förgripa sej på en
fjärdingsman efter den nye instrusjonen!
Jonas, som är en mera stark än klok karl, hjälpte
fjärdingsmannen med dumben. De hofvo upp honom i Jonas’ åkdon samt
bundo honom med rep till händer och fötter.
— Kör nu i skenande spring te’ länsman! komderade
fjärdingsmannen.
— Får ja’ skjutsersättning ätter taxa? sporde Jonas.
— Vesst får du ersättning och vagnpengar på köpet!
— Hopp, då! sa’ Jonas.
Framåt aftonen inträffade de med dumben hos länsman, hvilken
genast redde sig att hålla förhör med spionen.
Men rätt så sträng och barsk länsmannen var, hur han röt och
använde sina snillegåfvor, så var inte heller han karl att få den
döfstumme att tala ur skägget.
Det gifs alltså svårigheter, inför hvilka till och med länsmän stå
maktlösa.
Till alla makt- och kraftspråk sa’ spionen endast: »uh-uh-uh»
Men ögonen gnistrade på’n.
— Det syns, att han är af rätta ullen. Det är säkert en
ofcers-rackare! Klä’ af honom hvarenda trå’ på kroppen, vräng strumporna
på’n och titta efter om han inte har papper, som röja hans uselhet!
pustade länsmannen.
Och dumben afkläddes. I hans gömmor fanns inte ett dugg
mera än några fläsksvålar, fem brödbitar och ett stycke palttobak.
Allt argare blef länsman.
— Ta’ och klå honom, mens han är naken! Dä biter kanske
på hans dökött! rådde fjärdingsmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
