Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du säjer något! lät befallningsmannen och grep en hundpiska,
som hängde på väggen.
Men då blef spionen rädd och flög på dörren. Lyckligtvis för
honom icke på den dörr som ledde ut, utan på den, som förde till
länsmannens enskilda våning.
Dit in dråsade dumben och bölade på sitt vis alldeles förfärligt.
I rummen sutto emellertid länsmanskan i sin oskuld,
komministerns fru och flera andra kvinnliga honoratiores, som voro där på
kafferep.
Ni kan nu länka er dessas minspel, när en karl kom öfver dem
utan så mycket som ett fikonalöf på sig.
Själfva länsmannen blef så flat vid denna vändning af saken, att
han inte egentligen kom sig för med någonting.
I detsamma kom pigan inrusande till det bestörta och hojtande
sällskapet.
— Kors i Herrans namn! Dä’ ä’ ju döfven i Angelsta’
fattighus. Har han blett stolleter?
•—■ Döfven i Angelsta’! Ar det inte en rysk spion? skrek
länsmannen.
— Nä’, gu’ bevars! Jag känner honom grant. Dä’ ä’ döfven!
sa’ pigan och smet ut, för det var stopp för henne att hålla sig för
skratt.
Låt mig nu dra’ en slöja för den här scenen.
Döfven fick kläda sig och undfägnades rikligen.
Länsmannen knäckte till att dricka flera starka whiskygroggar i
förargelsen, men den store fjärdingsmannen drog dädan långnäst och
slokörad samt höll dessutom på att under hemvägen få smörj af Jonas
i Hägnen, som inte fick betalt för sin skjuts.
Jag själf tackar nu Gu’ för att jag inte blifvit en fjärdingsman
eller något annat högt och ansvarsfullt här i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
