Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig var det lönt att bjuda honom hvarken mer eller mindre,
och det var ingen, som bar sig vid att pruta med honom. Tvärtom
tyckte alla, att det var den billigaste arbetare-man kunde få, och för
den skull var det ett riktigt rifvande efter Sven i Mageräng.
Men ingen kunde begripa, hur ,han kunde bärga sig och kläda
sig och de sina med 16 skilling om ca’n.
— I ta’ kanske inte dagsverkskakan, som ja’ får för livar eviga
söckenda’, i betrak tanne 1 lät Sven, när man någon gång förmanade
honom att taga en ordentlig dagspenning.
— Herren välsignar alltid da lella, men flåbusar, som aldrig
de än få, ha’ dä’ kanske sämre
ukade han tillägga.
skämmas och aldri’ bli nöjda, hvad
än ja’, fast di ha grannare tröjor 1 brt
Så gick år efter år. Sven knogade i bygden och bar hem sina
sextonskillingar och dagsverkskakorna till Magerängen. Men han
nämnde för öfrigt aldrig någonting om sina affärer och
omständigheter. Nöjd och belåten såg han dock alltid ut.
— Jag har jämt och samt sötebrödsdagar! log han.
Under tiden hade hans tös växt upp och blifvit en ganska väl
funtad flicka. Hon satt nere i Magerängen och väfde hufvudkläden
och andra fruntimmerssaker, hvaraf hon förtjänade icke så litet, ty
hon var flitig samt skicklig också.
Men någon friare hörde hon icke af. Nänä, måntro, till sådana
ställen som Magerängen leda just inga giljarestigar, och en tös, hvars
far inte förtjänar mera än 16 skilling om dagen, har nog inte stora
utsikter, om hon är än så rask och dygdesam.
— Ho’ får allt gå där, för dä’ ä’ nog inte fett å gefla sej i
Mageräng, hette det.
Alltså var Helena i sin väfstol och smällde om dagarne. Hvad
hon tänkte under det spolen ilade hit och dit mellan hennes flitiga
händer, det sa’ hon aldrig. Men folket hade fått för sig, att hon var
högfärdig. Annars hade hon väl tagit sig plats som la’gårdspiga.
— Men hon ä’ för stormodiger att tjäna andra. Da ä’ väl lite’
för mer att sitta hemma och råda sej själf, kantänka, lät man och
ville pådrilla, att hon om söndagarna satt i kyrkan och koxade efter
Axel i Storegårn, sonen till den bonde, som sålt Magerängsskiftet
till Sven.
Rätt hvad det var dunstade det också ut, att Axel inte höll sig
för god att sällskapa med »sextonskillingsflickan» i Mageräng, hvaraf
Axels ryckte led betydligt. Ty det finns ett slags aristokrati äfven
bland bönderna, och den har strängare principer än någon, som icke
sett den på närmare håll, kan ana.
Det sades också, att Axel fick stryk af far sin, för det han tittade
åt Helena i Mageräng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
