Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så inträffade den stora kraschen i socknen. Landtbandlaren
hade lockat en del gubbar i borgen, och när sen handlaren slog
van-tarne i bordet, blef det ett stort elände. Storegårdsfar var med i
den där härfvan och man visste icke hur han skulle klara sig. Men
det gjorde han ändå på sitt sätt. Han dog nämligen ifrån saken ett
par dar innan lagsökningarna skulle börja hagla öfver honom, och
Axel fick fördenskull hela ovädret öfver sig.
En kväll kom han ner till Magerängen, blek och alldeles ifrån sig.
— Ni ha väl fastebref på den här biten, Sven? frågade han.
— Na gu’ har ja’ ej. Far din sa’ att det bara kostar pengar
att låta afsöndra jord och då brydde ja’ mej inte om’et. För här
setter ja’ och ingen kan väl ta’ stället ifrå’ mej. Skuld har ja1 ju
ingen.
— Stackars folk! Detta är det värsta af allt. Jo, ni får allt gå
ifrån gård och grund på samma gång som jag. Mageräng ä’
inteck-nadt te’sammans med hufvudgården, och när nu den säljs på
pantauktionen, så ryker ni med, stackars människor! Och Axel var
alldeles öfver sig gifven.
Sven satt och grunnade.
— Kan inte gården räddas? sporde han om en stund.
— Jo, ifall jag hade tretusen kronor, så sutte jag fast och allt
redde sig väl!
Fruntimren började stortjuta. Sven låtsade ingenting om, men
det ryckte i hans magra lemmar och det var tydligt, att någonting
försiggick inom honom.
Rätt hvad det var drog han ut en gammal trälåda under sängen,
låste upp locket och tog fram en bok. När han tittade i henne skalf
han lite’ grand. Men det dröjde inte länge, förrän han var herre
öfver sig igen.
— Si här har ja’ en sparbanksbok. Här har ja’ plockat ihop
sextonskillingar i tretti års ti’. Här ä’ tretusen sexhundra ärligt och
mödosamt förtjänta kronor. Ta dom, Axel, och rädda våra hem.
För ja’ vell dö härnere.
Man kan nog tänka sig hurudan Axel blef. Han kunde inte säga
ett ord, utan bara gapade och trodde, att han drömde. Men när han
såg boken och siffrorna, så fick han lof tro.
Hvad han skulle göra visste han dock inte. Det var svårt för
honom att låna denna frukt af svett och släp. När han grunnat en
stund, fick han emellertid saken klar för sig. Det var visst Helenas
ögon, som klarade hans tankar.
— Jaha, äss ja’ får Helena med, så ska’ ja’ ta’ pengarne, sa’ han.
-— Tack, käre Gu’, för all din godhet! Sir en dä’, att han
välsignat det lilla. Nu blir mi’ arma flicka mor i Storegår’n. Ja, ä’ke
dä’ en unnerlig och go’ Gu’ vi ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
