Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Getamon.
Precis genom midtelgränsen af vår socken strök fram en skog,
som vi kallade »Getamon». Och den skogen gick förresten in
uti både den socken, som vi hade söder om, och i den, som låg
norrut.
Nu är det naturligtvis förbi med hela Getamon. För tjugu år sen
byggdes där en ångsåg midt i skogen, och hon stod där ett par
år och skrämde våra hästar och åt upp allt virket och alla
skogsbestånden, så det finns nu ingenting annat kvar af Getamon än
skrofberg och stubbfällor.
Jag for därigenom häromsistens, och jag nästan grät öfver
eländet. Det såg så hemskt, så fattigt och så ödsligt ut.
Och medan jag drog fram genom Getamon och saknade och
sörjde de gamla furorna, trängde sig på mig ett gammalt dystert
minne, ett sorgligt minne, ett svårt och smärtsamt minne, som
passade till stämningen. Ty det var just i Getamon, som jag haft
min farligaste stund.
Det var väl kanske, nu bortåt tjugufem år sedan, som jag
skulle följa en kamrat till hans hem, och vägen bar genom
Getamon, en stilla, lugn och härlig vårkväll.
De höga furorna stodo liksom en hedersvakt utefter
vägkanterna, och skymningen, som bredde sig ut öfver fält och slätt och
skog, såg så hugnerik och barmhärtig ut, som då en fader lägger
sin hand på sina trötta barns hufvuden.
Det skymde i Getamon, men det var fagert, och skymningen
sänkte sig öfver oss, såsom sömnen sänker sig öfver ett trött barn,
som vill hvila efter dagens lekar, lugnt och godt och tyst som en
liten fågel.
Vi båda resenärer voro visst unga på den tiden; men vi
pratade icke mycket med hvarandra, när solen sank så vackert, och
Getamon skulle gå till ro; utan vi foro fram i drömmar och
tankar. — Men rätt som vi asade fram genom den långa skogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
