- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
167

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väcktes vi upp ur våra meditationer af ett gräsligt lefverne, som
kom oss allt närmare och närmare.

Det skreks och det svors, förbannades och slogs på vägen,
så att vi började rysa.

Det var en karavan af fyra tattarlass, som barkade igenom
Getamon den kvällen och störde dess frid.

Vandringsfolket hade med sig en flicka, en lång och brunögd
tös, som bedårat ett par af männen.

Så finns där ungefär midt i Getamon en liten backe, uppför
hvilken man vanligen går för att spara öket. Så hade
karavanen af tattare gjort, och under vandringen uppför denna lid hade
den långa flickan vankat närmare den ene af älskarne än den andre
ansåg lämpligt. Tattarblod är ju så hett och häftigt. Så hade
oenigheten uppstått mellan karlarne och grälet i Getamon kommit
till stånd.

Det kan nu egentligen icke upprepas, hvad det folket förebar
hvarandra; men då vi stötte på dem, låg hela den manliga delen
af sällskapet på en dikesren med knifvar i händerna och med
näfvar om struparna på hvarandra. Kvinnorna sutto på vagnarna och
skreko och skällde.

— Stick till! vrålade en af dem, i detsamma vi nådde
sällskapest.

Det var just det uttrycket, som kom min kamrat att tro, att
ett dråp skulle förestå. Det var en rask och oförfärad yngling,
och som en blixt var han ur vagnen och i tattarhögen. Hur det
gick till där att börja med, vet jag inte, men så sköts det, och då
kom jag med i leken, och det blef ett af de ohyggligaste slagsmål,
jag varit med om. Det small och det sköts i den vackra kvällen,
men ingen blef dödad. Där bets och där användes påkar och
knifvar.

Men tattarne gingo bet, fastän en Svenarumsbo fick köra hem
mig och min vän.

Tattarne lades in på Pinutten, där fattigvården betalade för
dem i tre veckor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free