Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll, och de arma gummorna voro nästan drifna till förtviflans brant.
De hvarken hörde eller sågo.
Medan de nu höllo på att tugga på ljuset, hvilket tog sig
märkvärdigt ut, helst i en kyrkobänk, fick den unge predikanten syn på
deras förehafvanden.
Han försökte lugna sig, men han kunde inte. Han stretade emot,
men det halp inte. Han tog till att grina på predikstolen.
Och när han kom i fart med den saken, kunde han inte stoppa.
Han kunde inte ens säga »amen», utan han nappade sitt koncept
och rusade neder af predikstolen in i sakristian till far sin, som
trodde att pojken gripits af vansinne.
Detsamma menade också vi, ända tills han, hållande far sin i
armen, stapplade fram i sakristiedörren och pekade bortåt
fruntim-mersbänkarna.
Då fingo äfven vi se, hur gummorna beto och sleto som ett par
vilddjur i körkeljuset.
Hvarken församling eller präst kunde då längre hålla sej.
Allesamman blefvo tvungna att skratta, så att det ekade i kyrkan oeh
det blef slutet på hela tjänsten!
Men inte blef där någon anmälan eller skandal utaf det. Där
fanns ingen, som ville stäUa till spektakel för en rolighets skull.
Käringarna fingo skämmas, det var alltihop, slöt Linus.
— Jaha, inföll Göran i Jonsbo, di få säga, hvad de vilja, men
lite mer ogenerad fick en allt va’ på den tiden. Nu kan en knappt
sofva ett grand i kyrkan, utan att det blir chikan och ett vidt och
bredt prat om’et.
-—- Det är sant. Förr hade man lite mer frihet, för då fanns
det, gualof, inga tidningar, sa’ nämndemannen oeh tog upp
måltids-psalmen, som vi sjöngo med kläm.
17J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
