Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt natten kom gubben hem igen och nu skulle, förstås,
märren in i stallet. Det gick någorlunda, ty hon var bå’ trött och
hungrig efter dagens ansträngningar.
Men da’n efteråt, när den nye ägaren satte till henne en
vattenspann i spiltan, grabbade hon tag i skallen på honom med sån’t
ursinne, att hon nästan slet af honom hela hufvudsvålen. Den arme
Rinkabymannen var’t nästan skalperad. När han på det sättet
till-tygad kom indinglande i stugan, blef där ånyo en uppståndelse utan like.
Inte kunde de sy tillsammans hufvudsvålen på’n. De tordes
knappt se efter hur illa det stod till en gång.
Det blef då inte för bättre än att ånyo fara till läkaren, och så
skulle grannen, som kommit till vid skriket, och som var en modiger
och hästförståndig bjässe, sätta för Bläsan.
— Om ho’ rätt a ifrån da så kallade helseket, så ska ja’ nok
betsla opp henne och ta’ »gadden ur henne», lät han, och masade
ut åt stallet.
Två minuter efteråt fingo de innevarande höra ett förskräckligt
tjutande och jämrande.
-— Hjälp! Hjälp! skreks det och när de rusat till stallet, fingo
de se grannen ligga vidöppen midt på golfvet.
— Du ä’ väl inte dö’er? bäfvade folket.
— Nä, men den leviathan vispade te’ mej mä’ bakskånken och
slo’ å benpipa på mej! Och den modige och hästförfarne mannen
skrek och jämrade sig och lipade som ett litet barn.
Kan man tänka sig ett större, elände? Tre timmar därefter hade
doktorn två patienter till att hanatera.
Funnes det några stycken sådana hästar, som den här omtalade,
i hvar kommun, så blefve inte läkarne åtminstone lidande på den
saken.
* *
*
Jo jo, äfven en oskälig märr kan åstadkomma märkliga ting.
Nå, i sinom tid stämde nu Rinkabybon Sven i Bökhult och
begärde ersättning för sin hufvudsvål, drängens näsa och grannens
ben. Sven å sin sida bestred och påstod att han inte trugat märren
på käranden och hänvisade till sina utsagor vid bytet. Honom hade
märren inte bitit eller slagit. Käranden hade nog retat henne.
Processen pågår än, ty en länsman hjälper Rinkabybon och en
juridisk byrå inspirerar Sven och lär honom djäklastreck.
Men ni ska’ få sanna mina ord, alt när målet blir utageradt och
har var’t hos kungen, så äga länsmannen och den juridiska byrån
bå’ Rinkabykarlens och Svens hemman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
