Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det hörde, och det syntes tydligt, att den lille stackarn skulle bli
andesv.ag och en idiot.
— Det ska’ bli lögn, att du ska’ lägga dej till med en sådan
tunga. Man har nog att slitas med ändå, utan att en ska’ ha ett
barn, som det aldrig blir något annat än elände med, till sorg och
skam och besvärlighet i huset. Då är det bättre te’ å betala lite’ om
året för att slippa’t, predikade Carl Johan, när sonen slog fram, att
det vore synd om Anna och att han ville taga henne till sig och
gifla sig med henne.
Men fadern var envis och Sven Petter kunde inte drifva igenom
sin vilja.
Så kom nu julaftonen.
Anna satt där nere i Vik framför spisen med sitt eländiga
stackars barn i knäet. Hon satt och tänkte än på forna dar, och
än på, huru hon nu blifvit fjältrad vid ett lifslångt elände. För
henne fanns ju ingen framtid. Barnet skulle hålla henne fängslad
inom de bofälliga väggarne i Vik för hennes synds skull. Inte kunde
hon lämna den lille åt de gamle och gifva sig ut i tjänst. De kunde
icke sköta det sjuka kräket. Utan där hon satt, där finge hon sitta.
För henne fanns ingen jul och ingen glädje. Hon tyckte rent, alt
Gud var grym, som delade ut så hårda slag...
Så satt hon och grunnade och snyftade och tittade in i spisen,
hopplös och förtviflad.
Gubben Erik låg på soffan och hostade, och gumman hölls med
alt läsa i bibeln framme vid bordet.
Under tiden hade Sven Petter uppe i Hult inte heller roligt. I
julkvällen hängde Anna och barnet honom hårdt på. Han tänkte tidt
och tätt på den stackars flickan och hvad hon nu utstode för hans skull.
Så fick han för sig, alt han skulle känna sig bättre till mods,
om han gåfve henne en julklapp. Blotta tanken lifvade honom ett
grand, och så plockade han till sig en kaka, ett stycke socker, lite
kaffe och fläsk och korf och hvad han i hast kunde rafsa till sig i
visthuset, band in det i elt knyte, hoppade upp pä unghästen och
susade i löndom af neråt Vik.
När han kom dit, fick han emellertid inte häslen att stå still vid
gärdesgården, utan denne hoppade och regerade, så att Sven Petter
icke fick tid till annat än att springa fram till stugan, glänta på
dörren och dänga in sitt knyte. Det gjorde han och se’n bar det af
med honom igen.
Nå, en timme eller så vid pass efter det Sven Petter kommit
hem, satt allt husfolket i Hult till bords, och öfverst tronade Carl
Johan. Det var ett rikt och godt boi’d, och man skulle just i färd
med att rimma till gröten, när Anna i Vik kom inrusande i stugan,
blekare än eljest och skälfvande i hela kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
