- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
194

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

>tCors hva’ mänsker å kriaturl
Hvar ska’ en börja å blia?

Ja’ rent föröras i min natur
Öfver alla, som åka å köra och ri’a.»

Tiden, som ju förändrar nästan allting, har visserligen gjort
Vernamo marknad lite mera fin och nobel än han var i vår ungdom
samt bibringat honom en del modernare later, än han lade i dagen
under svunna dagar.

Men i mångt och mycket är han sig lik.

Ännu i dag kan man, gualof, få iakttaga, hur pojkarna midt på
blanka gatan kyssa töserna så att det skräller liksom när clowner
örfilas på en cirkus. Och flickorna spotta inte och fräsa, om pojken
är svart om munnen af snus såsom en morian.

Ibland kommer svartsjuka med i spelet och då händer det att
man äfven kan få se hur en rättfärdig »nörfil» rätteligen ska’
utdelas.

Men i allmänhet inskränker man sig till att höta åt hvarandra
samt utlofva stryken framdeles.

Detta sker dock i så rysansvärda ordalag, att man kan hissna
därvid.

— Kösser du henne en gång te’ mä’ din svndie trut, så sparker
ja’ te’ dej, så du flyger på an’ra sidan norpolen! heter det. Och
sådant låter vådligt.

En del småländingar äro vid marknaden i Vernamo ganska
be-gifna på öl.

Dessa ölfestare äro ödesdigra för skjutbanornas fagra mamseller.

En gång hände det, att en dylik ölfestare skulle skjuta en serie.
Men han dinglade hit och dit och följden blef, alt han slängde in
pilen just i ögat på mamsellen, till stort men både för hennes syn
och utseende.

— Dä’ to’ precken! sa’ pojken och sprang sin väg, när tösen
började tjuta.

Så händer det också, att gamla ärevördiga gubbar lura hvarandra
i stutahandel ute på marknadsträdan och varda fiender för lifvet.

Råkas de se’n ölbeskänkta på hemvägen, kan mycket ledt.
inträffa, hvilket sedermera får uppgöras inför domaren i processer, som
kunna räcka många, många år.

Sven i Gaxås hade blifvit lurad af Nesse i Jonsbo och värdt
däröfver så gripen i sitt innersta, att han på hemvägen från
marknaden klådde upp Nesse och i öfrigt for fram som en stolle.
Länsman lade sin segervana hand däruti, och två vittnen betygade inför
den vällofliga rätten, att Sven varit ösfull, slagit af piskskaftet på
Nesse, så att denne »ble bå’ röder och blodiger», att han skällt ner
alla, som han for förbi, och att han misshandlat märren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free