Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi kommo öfverens om att äfvenledes folket, som i dessa dagar
vankade på den afklädda oeh förfrusnä jorden, inte är så trefligt och
lefnadslustigt som fordomtima. Nu gå de här och sucka och pusta
och tänka inte på annat än att vara fina och bekväma och reputerliga.
Nej, annat var det fordom dagarne före midsommar. Då
barkade ungdomen, full af sprittande lif och kraft och reel kärlek, ut
bland blommor och lof i björkdungarne och band kransar för
majstången.
Då sjöng man med hättan på nacken oeh armen om flickan,
som intet snörlif hade:
»Midsommaraftonen kommer ej hvar da’,
Sjongtirallalej och sjongtirallada!
Då ska’ dansen gånga uppå fager äng.
Hej, bland ängabullar bädda vi vår säng —
Medan göken flaxar kring och tutar.»
— Jaha, dä’ va’ på den tiden dä’ — suckade gubben. Ja’
minns en midsommarafton i början på attanhundrafemtitalet —
fortsatte han och klarnade upp och plirade med ögonen och såg illmarig
ut. — Ja’ minns den messommarafton, när ja’ dansade mej te’
käringen min.
Då gick dansen här borte på herregår’n, på planen ofvanför
spannmålsboden, där stickhyflen nu går, å där de nu kola svallar
och annat afskräde från sågen. Nu sir där ut som Rejusalems
förstöring, svart och ledt och eländigt. Men på den ti’en var där äng
och blommor å grannlåt.
Där dansade vi allti’ kring majstång om messommarafton i
början på femtitalet och baronen bestod fägningamat och fägningadrecka
på hela godset. Jödde i Lillängen spelte fiol och Josef i Svensbygget
blåste klarinett, så han kunde spräcka sej.
Vi va’ måntro inte slaka i hasorna på den ti’en, vi kunne dansa
i ett masadrag från kväll till morgon, utan te’ å flämta, och sen
kunne vi setta i körkan på messommarda’n utan te’ å somna ett
endaste tecken. Vi va’ pojka hela da’n, vi.
— Dansade ni er till eran hustru en så’n dag? sporde jag.
— Visst gjorde ja’ dä’. Och det gjorde ja’ på folkavis.
Si’, dä’ hade varit bra emellan Inga Malena och mej en långlig
ti’. Men så kom di och sa’, att spektoren på herregårin liksom ville
vid henne, för ho’ va’ grann som en sol. Ja’ trodde pratet och drog
mej, för en rejel karl vell inte gå och slicka efter nåra herreslankar.
Men det gjorde ondt i mej och dä’ kändes som om ja’ hade fått en
hård och kall klump i bröstet’.
Så en messommarafton var där efter vanligheten dans i ängen.
Baronen hade låtit bära ut en hiskligt stor och vid bykbalja, som var
full med drecka och knäckebrö’. Dä’ var bå’ mat och dröck på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
