Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han uppsatte mejeri oeh köpte ångtröskverk, åkte efter två häslar
och drack whiskygrogg såsom den förnämste herre.
Men sådant där tål inte en mindre bondgård vid. Pröfvar man
en sådan jordlapp med ångtröskverk oeh vagnshästar, så kastar han
snart af sig det oket och ägaren också, som lägger på detsamma.
Det fiek Göran pröfva.
En tid’ gick det. Lån och växlar höll det uppe, kan veta. Men
när så en hop förluster å borgen stötte till och banken började dra
sig för Göran, så ramlade det bakut för honom.
Under Görans väldighetsdagar hade ingenting egentligen varit
godt nog åt honom. Sonen hade tidt och ofta gjort framställning om
att få gifta sig med Lina i Backelund. Men fadern hade bara grinat
åt honom och hånat och hädat honom samt skymfat flickan.
Nästan hvar gång Göran såg Sven och var i stämning, skojade
han med sonen om Backelundsflickan, oeh när främmande hörde på,
brydde han Sven på ett rått och oförsynt sätt för hans kärlek till
»sextondedelstösen». Baekelund var endast Vio hemman, kantänka.
— Hon är mer helgårdsflicka än de flesta, oeh ni kan låta bli
att häda henne. Ni får kanske ångra det en dag! plägade Sven
svara.
— Bah! — hånlog gubben.
Men när kraschen slutligen kom och Boaryd och allt gick under
klubban, så att Göran stod där utan spik i vägg och utan tak öfver
hufvudet, hatad oeh skydd och förbannad af alla de många, som
tilllika fått förlora stora summor på honom, var det minsann godt nog
att få flytta med Sven ner till Backelund, när han på hösten gifte
sig med Lina, efter det hennes föräldrar fallit undan.
Det var i alla fall nätt och noga, att »sextondedelsflickan» och
hennes lilla hemman gick an åt Göran. När han bara hunnit bli
varm i kläderna därnere, började han rynka på nosen åt både det
ena och det andra. Tyckte att det var smått och frånvändt samt
voterade en hop ombyggnader och reparationer och tillställningar, som
de unga icke hade råd till. De rättade sig heller inte efter honom,
utan gjorde och handlade såsom de tyckte förståndigast vara. Men
för Lina kändes det i alla fall många gånger tungt och svårt att
ingenting kunde vara till lags åt svärfar hennes.
— Bry dig inte om honom. Han mjuknar väl med tiden, fast
det då i alla fall är underligt, att Herren inte kunnat tämja honom
än! brukade Sven säga.
Så hade de nu nästan gjort sin vår därnere och sörjde just icke,
som sagdt, öfver torkan och frosten, ulan voro, på grund af
bond-praktikans vittnesbörd, glada åt den kalla våren, som ju skulle följas
af korn och kärna. När man är ung oeh nygift, är det ju icke
mycket, som kan skymma utsikten för en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
