Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kvinnorof.
Förr i världen, då människorna inte hade så hiskligt brådtom
som nu utan togo sakerna med mera lugn och ro, rustade man
sig till julen med större allvar och grundlighet oeh med mera pietet
än vi, gunås, göra det.
Långt i förväg lagade man alltså till särskildt dråplig julaved och
härliga ljus, blandade med stort allvar och efter vissa gifna regler,
särskildt starkt doftande »julasmörja», med hvilken stöflarna skulle
ingnidas, på det att de måtte skina klart och lukta karlaktigt och
väldeligen uti julottan. Den hvitaste och renaste halmen letades
ut vid tröskningen under adventet till julasängahalm, ty man var
inte så förfinad på den tiden, att man låg på »flock». Julgrisen
göddes på annat och märkligare sätt än andra svin, och i de gamla
dagarna var det en stor och ovansklig heder för en gris att blifva
afskild till julagris. Redan i vårdagarna skedde detta afskiljande,
och det var ett stort och betydelsefullt ögonblick, när gubbarna
synade sin svinafvel för att utkora den lycklige, som skulle bli
julakulting. Fanns det bland pålägget en liflig nasse, som såg
synnerligen pigg ut och hade en vacker knorr på svansen, så kliade
husfadern honom i nacken och tilltalade honom med dessa gedigna
och betydelsefulla ord:
•— Håll* dej frisker och folka dej väl, din bytinge, så ska’ du
få bli vår julagris och slippa bli uppäten utaf oskylda!
Och i allmänhet var det, som om grisen senterat den ära och
lycka, som vederfors honom. Han gjorde vanligen allt hvad han
kunde för att göra sina närmastes julefröjd fullkomlig och flott.
Men om alltså de gamle gingo till sitt julfirande med större
allvar och vidlyftigare tillredelser än vi, kan man i alla fall inte
förneka, att de voro bra nog syndiga de också och hade en hel hop
stollaforer och skrock och signeri för sig vid juletiden, som vi,
gualof, ha vuxit ifrån.
Det skulle inte gå för sig att så här i en hast räkna upp alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
