Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så var det slopp för mej alt slå emot. Jag precis drogs hit liksom
med våld. Och så kom jag hit och så blef jag här. Och här får
jag nu stanna oeh se mina magra skördar gro mellan klapperstenen,
tills pojkarne mina en dag spika in mej i en svart kisla och köra ner
mej i kvarnahäcken till kyrkogården i dälden.
Sådana (ankar äro inte roliga Men de komma alllid öfver mej,
särdeles om söndagsaftnarna, när jago inte har något för mig, utan
silter vid stugoknulen och tillar neråt Abo samt ser huru läckert och
rart och fett det är därnere.
Skolläraren har mer än en gång sagt mej, att jag ska’ slå det
där grubblet ur hågen, emedan det bara gör ondt och bidrager till
den hårdhet, emot Lena, som folk skyllar mej för.
Ja-ja, hvarför skulle hon lura hit mej. För hade inte hon var’t
här uppe och haft sitt fördömda jodlande för sej, hade jag kanske
var’t annan karl än jag är.
— Det är inte annat än den förhärdade svenska afundsjukan
och den otäcka bondgirighelen, som regera dej 1 säger skolmästaren,
oeh han har kanske rält i det. Men hvad det än är, så kan jag
inte hjälpa’t.
Det enda roliga jag hitintills haft, allt ifrån den stund jag
började ångra på, alt jag inte gifte mej till Abo i stället för den här
vrakmarken, det träffar mej ibland om vårarna, när det var’t en
sträng vinter med mycken snö inyrd i skogarne och på höjderna.
Si, godt folk, då kommer det, gualof, alllid en sabla vårflod och
då frestar det Johannes därnere. Om efler en sådan vinter tövädret
kommer brådt på med ljumma västanvindar och reela regnskurar, så
blir ån vådlig, och då har jag, syndare, roligt häruppe.
Då kan jag stå en hel afton i ovädret, utan att känna hur
genomblöt jag blir, och se, hur floden kaslar sig öfver sina bräddar,
rinner vidt öfver åkrarne hos Johannes och lakar ut musten ur hans
fält och rusar i väg med hans bråte, så att Johannes får leta rätt på
sina gödselhäckar, bräder och plankor och redskap och annan don
rundt kring stränderna af sjön där nedanför.
Det är, måntro, inte otrefligt alt se, hur vatlnet stundom stiger
upp på hans hahndösar, som han är så högfärdig åt. Och inte är
det ledsamt heller att skåda, när Inga Lisa och pigan nödgas ro åt
ladugården eller att höra hur de skrika och hvina och sjåpa sej, då
ekan ibland ränner mot en öfversköljd arbetsvagn på fäbacken och
håller på att välla, medan de förfärade hönsen silta uppflugna på
la’gårdstaket och kackla i kapp med Inga Lisa.
Johannes springer omkring i vattnet och rifver sej i skallen och
ryter som en gris, medan de andra svinen ruffa och vråla i sin stia
och bara vilja ut och fly. Hästarna gnägga och stampa, ån fräser och
sjungar, fä’et rycker i sina bindslen och bölar, fåren bräka och
bandhunden tjuter därnere. Det är elt hemskt lif nere i Abo, när vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
