Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag aldrig under, om en folkhögskolepojk skrifvit åt den andre, ty man
måste vara på sin vakt emot dem, som är slugare än man själf är.
Det gifs dock ingenting godt som ej drar något ondt i släptåg
med sig.
När de sabla pojkarne komma hem från folkhögskolorna-, prela
och skrifva de gärna i tidningarna samt. sätta in än den ene och än
den andre af oss hårdvallsgubbar i bladen, så att man blir utryktad
och utskämd i hela landet. I vår socken var det lugnt och tyst, och
hvar och en fick handla och göra och låla bäst han gitte utan
inblandning af tidningarna, ända tills Axel i Spinkabo hade gått igenom
folkhögskolan.
Vi knnde supa och slåss och regera som de förnämste herrar
och vända kommunalen hur vi ville, utan att tidningarna sa’ så mycke’
som smack en gång.
Men så fort Axel kommit hem från skolan, var det som om skam
farit i allfsamman. Man kunde inte ens fira ett silfverbröllop utan att
komma in och skylta i bladet, precis som om man hade gjort något
annat ondt. Och så snart man blifvit vald till något, vips var den
elemenskade pojken till reds att påta in en i avisan.
Vi hotade honom med både stryk oeh annat, men det bet inte
på honom.
Nu har han då, gualof, skrifvit ifrån sig oeh blifvit en reel och
aktningsvärd karl. Men så skref han sig också till vår rikaste flicka,
innan han slutade. Och det tempot göra honom inte många
litteratörer efter.
Saken var den, att här blef fråga om lönetillskott åt barnmorskan,
hvilket vi bönder ansågo vådligt och orätt. Men en hop torpare och
arbetare vid bruket, som hade större behof af henne och just ingen
vidare känning af några skatter, tyckte däremot, att hon skulle ha ett
tillägg af 50 kronor per år.
Nu hände det sig så, att nästan alla de förnämligaste bönderna
voro på begrafning i Svensbygget den dag stämman hölls, så att
motparten blef öfverväldigande.
Anders i Hagen, vår ordförande, gjorde emellertid allt hvad göras
kunde på stämman, nekade folk att ytlra sig och drämde klubban i
skallen på skomakaren i Fridhäll samt sökte ställa till sådant oväsen,
att han kunde få skäl upplösa stämman innan beslut fattades. Anders
kämpade en ärlig oeh en het strid för sin oeh vår räkning, på det att vi
skulle slippa ifrån löneförhöjningen åt barnmorskan. Men han hade,
kantänka, för många emot sig, så det var inte så godt för honom att reda sig.
Till sist tvingade de honom att framställa denna proposition:
— »De, som önska lönetillskottet åt barnmorskan, ropa ’ja’ och
de andra ’nej’».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
