Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja! dundrade det i sockenstugan.
Nu såg det minsann mörkt nog ut. Men Anders i Hagen var
ingen vanlig dufunge.
Han lyfte klubban så högt han förmådde och. förkunnade, så alt
det rungade i salen:
— Jag finner »ja» vara mä’ öfvervägande »nej» besvaradt! Och
så klippte han klubban i bordet, så att hon for af skaftet och susade
bort och slog barnmorskans lagvigde man midt i planeten.
Var inte delta en karlamanöver kanske och mer än man
rätt-visligen och krislligen kan fordra af en ordförande?
Men folket började illfänas.
— Dä’ ä’ orektigt, skrålade de.
— Oriktigt! Ni få lof veta hva’ ni säjer, när dä’ går lagligt till
väga! Jag har funnit »ja» med »nej» besvaradt och klubban har
fallit, innan nå’n enda käft begärde botering! resolverade Anders med
stor indignation.
Jojomen, Anders har nog reda på sig, och det blef vid hvad han
sagt. Folket blef visserligen förbluffadt och gick sin väg uti stor ilska.
Men barnmorskan slapp, gualof, löneförhöjningen.
Inte långt därefter kom emellertid hela stämman in i tidningen
så utlagd och tillvrängd, att Anders kunde bli ansedd för en stor och
öfverdådig idiot utaf dem, som inte kände honom. Hvarhelst man fick
fatt uti ett blad, stod den där paschasan. Och Anders blef så ledsen
och bedröfvad, att han var på vippen att dränka sig. Han sörjde
och blef mager och blek samt sjuk där nere i Ilagen och såg ut som
profeten Hesekiel.
Inte underligt var det.
Så kom Axel i Spinkabo till honom en dag. När Anders fick
syn på honom, blef han så altererad, alt han ville nappa till sig bössan
och skjuta på’n. Ty han trodde som sanningen var, att det var
honom han hade att tacka för hela eländet.
Men Axel låtsade ingenling om, utan sa’, att han förvärfvat sig
en sådan kunskap, att han förmådde tvätta bort chikanen helt och
hållet från Anders och vända hela eländet till godo för honom.
Efter en slund lyddes Anders, kantänka, på det örat och gaf sig
i tal med Axel. Hvad de pratade om vet Herren allena, men tröstat
Anders måtte pojken gjort; ty följande söndag voro vi allesammans
storgubbar i trakten bjudna till gille i Hagen.
Rätt hvad det var kom också Axel’ dit. I början liksom flyttade
vi oss undan för honom och ingen dristade gärna tala till honom, ty
man var ju icke säker på, alt han inte kunde göra en tidningspaschasa
och elt stollastycke af ens tal.
Men rätt hvad det var, drog han upp en tidning ur innerfickan och sa’:
— Här ska’ ni få höra ett stycke rättfärdighet. Dä’ ä’ inte alltid
tidningar låta lura sig af dåliga människor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
