Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryckerier på landsbygden.
— Ha ni hört, gubbar, alt här kommit ut en ny lag, som just
inte är så värst dummer? sa’ Sven i Bassebo, när vi en söndag som
bäst voro i färd med jordölsmiddagen i Vraket.
Jösse i Vraket hade nämligen mistat sin hustru och förty ställt
till ett gille, som stod i mantal och som vi inte haft maken till i
socknen i mannaminne.
Och det hade Jösse stora skäl till, ty gumman hade legat sjuk i
många år och inte varit till den ringaste nytta, utan fast mer till
stor tunga och besvär för Jössaskråen. Så det var inte underligt,
att han slog sig ut och visade sin tacksamhet mot försynen medelst
ett hedersamt och rundligt gille, när den kranka omsider blifvit
förlossad ur denna jämmerdalen.
Vi voro därför rätt maffiga oeh storaktiga, där vi sutto kring
bordet, när Sven i Bassebo stack in de där orden om en ny lag.
— Hva’ är dä’ för en lag, som inte är dummer? Här har väl
inte kommit ut en enda paragraf på tretti års tid, som inte varit smörja
och elände och dålighet? röt Magnis i Fällan.
— Di måtte väl aldrig i riksda’n kommit te’ sådan visdom eller
undfått en sådan förståndets gåfva ofvanifrån, att de fört in
prygelstraffet eller dragit, in länsmanstjänsterna eller förbjudit
hibbeteks-banken att ta’ ränta och amortering? inföll jag. Ty jag väntade
länsman påföljande tisdag just för den sakramentskade hypoteksräntans
skull, som en aldrig kan betala i tid.
— Ah nej, så långt komma vi väl inte i framåtskridande och
sund utveckling, så länge vi ha sådana krubbebitare i riksdan som
vi nu ha. Men här har kommit ut en lag om att vi få sätta upp
tröckeri på landsbygden 1 förklarade Sven i Bassebo.
— Är du då ryss rasande, Basse? ropade Magnis. — Vi kalla
nämligen Sven för »Bassen» efter hemmanet, och det får han lof att
hålla till godo med, liksom ni vet, att jag måste tåla, att folk kalla
mej »läktorn» för det jag dråsade ner för läktartrappan i kyrkan en
julottemorgon, när jag druckit för mycke glögg.
— Jo, så står det till! förklarade Bassen.
Sen blef det tyst omkring en half stund kring kalasbordet, mens
vi tuggade ur munnarne. Där hördes blott ett och annat smackande
samt det ihåliga ljud, som uppstod, när Jösse klappade Fia i Hägnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
