Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men där farms, gunås, fruntimmer med på kalaset, och när de
förnummo det talet, blef det ett fasligt lif i dem. De spottade och
fräste och sa’, att där komme ingen Snufvebotidning till stånd, om
»läktorn» skulle få vara med oeh skrifva i henne.
— Han gör ju inte annat än skäller på gifta fruntimmer och
begabbar äktenskapet och ställer till spektakel och för skoj med oss
och allt annat heligt! skreko de, så att gubbarne fingo inte syl i
vädret, förrän de kommit öfverens om, att jag var precis oduglig till
redaktör.
Men i löndom hviskade de till mig, att jag hellre än gärna tidt
som oftast skulle få lätta mitt hjärta med att klatseha på käringarna.
— De tåla, minsann, allt hvad de få! grinade gubbarna.
När vi sen läst ifrån maten och sjungit psalmen: »Min gärning
nådigt skåda», såsom brukligt och vederbörligt är, blef fråga om hvad
tidningen skulle heta.
Det kom, måntro, många förslag å bane, oeh ett ganska skarpt
meningsbyte uppstod rörande själfva dopfrågan.
En del röstade för »Snufvebo Oliveblad», andra med Bassen i
spetsen svuro på, att tidningen skulle heta »Landtmannatrumpeten»,
medan andra åter önskade, att hon måtte kallas rätt oeh slätt
»Snufvebo-basunen» samt äfven innehålla en hel del gudeligt på sista sidan.
Det höll på att aldrig bli slut på den disputationen, och mången
gång föllo skarpa och fruktansvärda ord. Men omsider upphof sig
Måns i Lerhagen, en allvarlig oeh reel karl, den där efter sitt hemman
kallas »Lergöken», och sade:
— Jag har sett att det finns en tidning i riket, som heter
»Jordemodern». När detta blad, som ni nu skapa här i socknen, ska’ bli
en jordbrukarnes räddningsplanka, så tycker jag, att vi gärna kunna
kalla det för »Jordefadern i Snufvebo, tidning för ref-ormar inom
landtbruket»!
Det slog an och så beslutades det, att tidningen skulle erhålla
det namnet.
Vi drucko på det. Och när vi druckit en tre eller fyra omgånger,
blef det tal om huru vi skulle ställa till med vägdelningen och andra
svåra frågor, som tidningen skulle lösa och afgöra.
I början gick det rätt bra. Vi blefvo öfverens om att kasta allt
vägbesväret på industrien och alla skatter på herre- och tjänstemännen
samt alla skollärare och oäkta barn och blinda och döfva och idioter
på staten, så att vi finge ro. Vidare blefvo nästan alla eniga om att
genom tidningen styra så till, att ingen svensk man, som inte ägde
minst ett 8:dels mantal, finge utöfva den ringaste rösträtt, vare sig
politisk eller kommunal. Därigenom löstes rösträttsfrågan kvickt och
rättvist, ty eftersom jorden lämnar föda åt alla, så ska’ ingen annan
än hon rösta, mente vi oeh skålade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
