Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då var det väl icke mer än mänskligt och i högsta måtto
naturligt och tillbörligt, att änkan efter den aflidne kyrkoherden fylldes
af en kristlig åslundan, att denne ogifte och till äktenskap ledige och
bekväme prästman måtte undfå Fläskebo pastorat.
Hon hade ju erfarenhet af, huru äfven en andans mans kött
kan vara svagt oeh låta sig fångas, och hon tänkte uppå, huru vigt
det skulle blifva för honom att flytta in i en möblerad prästgård och
hur bekvämt det skulle varda för henne själf att icke behöfva flylta
eller rubba de gamla penaterna.
Allt detta anförtrodde hon en afton åt både klockaren och den
gamle pensionerade skolläraren.
—: Hm! Detla stämmer väl med en ekonomisk uträkning! sa’
klockaren.
— Saken är i allo välbetänkt och förtjänar beaktande! inföll
skolläraren.
Och så kommo de tre öfverens om att verka ett godt verk för
den ogifte prästen.
Klockaren uppsökte denne i hans ensliga komministerljäll och
förklarade hvilken inflytelserik man han själf vore. Han hade satt
till riksdags- och landstingsmän och lekmannaombud i kyrkomötet och
förmådde, därest han ville, åstadkomma stora ting och väldiga
gärningar i församlingen, särdeles om han finge f. d. skolläraren till
bistånd och hjälp, förklarade han.
När den ogifte prästen nu förnam detta, blef hans hjärta gladt
uti honom, så att han log ett heligt leende och sa’:
— Si, jag vill gifva dig en och läraren en sedel i handom på,
att jag till hvarjom och enom af eder utbetalar sjuhundrade kronor,
om ni låta er makt så väldig vara, att jag får Fläskebo.
— Det skall ske. Sitt genast neder och skrif! lät klockaren.
Och den ogifte prästen tog pennan uti sin hand oeh utfärdade
tu reverser.
Sen agiterade naturligtvis klockaren och den gamle skolläraren
och änkan så att det klang i hela socknen.
Änkan låg ingalunda på latsidan i det stycket, ska’ jag säga.
Hon förkunnade för torparne under prästgården, att den ogifte, som
vore en öfver höfvan blid man, den där icke fore efter denna
världens håfvor, förklarat, att om han finge stället, skulle torparne slippa
lägga några arrenden för sina torp på två år.
Detta grep torparne så, att de och deras käringar och släktingar
äfvenledes knäckte till att agitera för den ogifte så skarpt som
agiteras kunde.
Det tedde sig alltså i allo väl för denne. Och änkans barm
häfde sig af fröjd och hopp och allt det där.
Men nu är det dess värre så, att hvad tre veta, vet hela
världen. Snart dunstade det ut om reverserna. De, som icke hade hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
