Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om honorar, blefvo förbaskade oeh afundsjulca på klockaren oeh lians
medhjälpare, och så värdt det ett mummel och ett stort gny i det
krisllijra Fläskebo samt en motagitation.
När så frågodagen kom, upphofvo sig en hop män och förklarade,
att de ville kalla »en fjärde» man. Klockarn försökte naturligtvis
förkränga den saken och äflades och regerade oeh hotade och bad.
Men det halp icke. Den fjärde blef kallad oeh där var storm och
oväder och kif och gräl i Fläskebo.
Det är, som sagdt, så att jag vill gråta, när jag tänker på, att
ett prästval åstadkommer något sådant.
Nå, den fjärde kom och profvade, och klockaren var den dagen
så ilsk och besatt, att han höll på att spela orgeln i kras. Han
vräkte till, så att det lät som en blandning af Kyrie Eleison och
Marseljäsen. Men där hade aldrig i tiden varit så mycket folk i
Fläskebo kyrka som den dagen, ty ryktet hade bebådat, att »den
fjärde» skulle vara en förskräckligt styf karl i korken. Han hade
inte en skrifven rad med sig på predikstolen. Men hän knäckte
Fläskebo och intog dem synbarligen. Klockaren såg i andanom sina
sjuhundra fördunsta i rymden.
När folket kom ur kyrkan, sa’ Johannes i Skinnarbo:
— Jag är inte den, som messunnar änker eller hvilka andra
stackars fruntimmer som helst i universum att bli gifta och försörjda
och jag hade därför tänkt att rösta på den ogifte, synnerligast
änke-stackarns bo är inte så litet skuldbelastadt. Men nu går jag öfver
på denne, gubbar, för en så’n attanalning till att predika, dä’ har
inte skam hört förut, åtminstone inte här i trakten.
— Men han blir kanske stränger emot oss och fördömer oss, om
vi skulle ta oss en liten halfva iblann’, lät Sven i Skabersjö.
— Dä’ kvettar! Vi behöfva hva’ vi få. Och herratyg till
predikant var han. Dä’ rent rann ur honom och han hade inte så möcke
som en papperslapp en gång! fortfor Johannes. Och de flesta höllo
med honom.
Fruntimmerna voro rent af bedårade af den fjärde. Men
klockarn hade, förstås, sitt parti och så blef det ett skällande oeh
ett grälande på vägarna den dagen, som ingen hört maken till.
Det hemvändande kyrkfolket bombarderade hvarandra med
skällsord och bibelspråk, så alt det skallade öfver hela herrens
församling. ..
Ar inte sådant syndigt, godt folk?
En af prästgårdens torparkäringar och Malena i Bolet, hvilken
sistnämnda tagit till att orda för »den fjärde», blefvo så ifriga i
anden. att de började rifvas oeh hårslitas och slåss på vägen genom
Grälebo hage. Och fast de ville hålla tyst med det, så är det i alla
fall sant, att det fanns flere karlar i församlingen, som den sabbaten
slogo af kyrkkäpparna på hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
