- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
329

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

män, fast en hop smulgråtar och skråar, som inte har så pass
egendom, att de kunde få vara med den gången, nu skälla efteråt och
kolportera ut, att vi vände oss som tosingar och slogo sönder fat.

Det är då sorgligt, hvad en del människor kunna vara dumma
och begripa litet.

Liksom inte hårdvallsgubbar och fjärdingsbönder skulle veta att
skicka sig bättre än en hop skrådalingar, hvilka inte äga annat än
smålappar af den jord vi bo på och som föder oss alla.

Salomon i Genafä hade gjort en stor mossodling, som kostat
många pengar och vi hade gått i borgen för honom i så många
banker, som finns i orten.

Nu hade han en djädrans vacker hafre växande på mossen,
och då var det ju bå’ vackert och klokt af honom att han ställde
till ett bastant kalas och visade folk och oss borgensmän, att saken
hade gått bra. Ty vi hade nog lite till mans gått och var’t liksom
rädda för att Salomon slagit på för stort och fördikat sej i
mossen, så att vi kanske finge betala en hop pengar för hans
experiment.

När vi nu emellertid kommo dit och fingo se, hur hafren vajade
utåt plöjorna, lång och välmatad och lagom tjock, • blefvo vi glada.
Och hvem kan undra på det.

Och ingen kan heller förvånas öfver, att denna glada
stämning tilltog i styrka, när vi sedan bänkades omkring hästskobordet i
Genafä.

Anagga den Salomon, han vet hur det ska’ gå till, ty han har
var’t med en gång i pröfningsnämnden och var’t bjuden hos själfva
landshöfdingen.

Medan vi karlar voro ute och tittade på mossen och grödan,
hade Salomons hustru hand om våra käringar, som hon bedårade
med kaffe och piccardon, kan tänka. Och ni kan nog förstå, hur
vi skulle känna det, när vi bänkat oss vid bordet och hvar och en
af oss fick se sin egen käring sitta precis midt emot på innersidan,
nyter, fin, vin- och kaffedoftande.

Det var en ren lust, ty de sabla gummorna voro uppspelta
och tittade öfver på hvar sin gubbe, precis som de brukade göra i
fästmötiden.

Så kom där in fat på fat och det åts på folkavis. Men det
var långt ifrån att där öfvades dryckenskap. Ty Salomon är inte
den, som sätter sig upp mot nuvarande seder och bruk, hvilka bjuda,
att inga starkvaror få synas på bord. Utan han hade, såsom
sedvänjan nu är, ställt dem i den lilla förstukammaren och hängt en
schål för fönstret. Innan vi satte oss till bords, skulle vi förstås dit
in och — snusa, och se’n skulle vi dit oeh snusa för hvarje rätt, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free