Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi voro besynnerligt nog snusare allesammans. Och det var djädran
hvad det snusades. Det är, kan tänka, oanständigt att snusa vid
matbordet.
Men gummorna, hvilka, som sagdt, voro vid godt humör,
stöttes inte genom det jämna springandet, utan logo bara så kärligen
och sa’:
— Tvi, sådana snusmumrikar ni ä’! Men det är i alla fall
vackert, att ni inte ta’ fram den otäckheten i fruntimmers sällskap
eller vid matboret.
Och så plirade de sabla käringarna med ögonen och hötte åt oss
med sina små knubbnäfvar.
Men ojäst vin får drickas öppet och ärligt, utan att den,
som sätter fram’et eller förtär det, behöfver bli dömd till den eviga
pinan.
När därför Salomonskan satte fram fyra vattenkaraffer med en
mörkbrun vätska uti, sa’ hon:
— Dä’ här är ingen djäfvulssoppa, mina vänner! Jag har själf
kokat det och jag kan gå ed på, att jag inte lagt så möcke som en
kvintin jäst i’et.
Och det kunde hon svära på, ty hon hade kokt vinet utaf sirap
och brännvin, som inte behöfver jästas.
Det fanns en tid, då jag hade mina tvifvel om rättmätigheten af
ett så’nt vin. Men så frågade jag en gång en djädrig pojk härifrån
socknen, som nu reser och predikar i Norrland och om hvilken en
stor missionsföreståndare sagt, att »han är lärd af Herren», och han
förklarade och sa’:
— Brännvinet helgas af sirapen!
Ifrån den stunden ansågo vi »landtvinet» ofarligt.
Så hällde vi upp i våra glas. Och när vi hvar och en fått fullt,
stod Salomon upp och skulle hålla tal.
— Tösst nu här inne! Och håll käften på er käringar här
snedt emot, mens jag säger några ord! Tack för ni kom hit —hva’
påtar du mej mellan refbenen för, mor? Tror du inte, att jag kan
göra ett tal? Jo, gubevars, här är en pojk, förstår ni, som inte ä’
oduglig i munlädret! Och att ja’ förstår mig på mossodling — dä’
har ni sett. Påtar du mej en gång te’, får du vinet i syna, skäms
du inte, käring! Skryter jag, säger du! Nä’, go’ vänner, jag
talar bara den reela sanningen och nu säger jag inte mer än:- skål i
alla fall!
— Skål och tack! Om dä’ är så, att du skulle tarfva en och
annan borgesman, så vet du, hvar vi bo. Skål och tack! Hurrah!
skreko vi såsom skrikas och hojtas skall på storgubbagillen.
Var det nå’t oanständigt i det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
