Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nå den gudomliga lagen förstå vi kanske, och om vi inte
alltid begripa den, så känna vi den.
Eller har ni inte förnummit det en och annan gång just som
ett knifstyng i hjärtat eller som ett slag för bröstet, när ni gjort
något, som inte varit riktigt rätt?
Det här skulle kunna skrifvas obegripligt mycket om. Men
det kvittar, ty förläggaren vill aldrig låta mig sjunga den visan.
Han har gett mig tonen och stämt lutan, och Gu’ nåde mej, om
jag skulle dråsa ur tonarten. Jag kom emellertid att helt
oförhappandes tänka på lagen, på både gudomlig och mänsklig, just den
förste uti augusti månad ett år.
Si jag bor i gränsen mellan två län, oeh där rullar fram en
å just i länsgränsen. Hon är just inte större än att jag kan stå
på min strand och spotta öfver till Danjel i Hiarum, som bor på
den andra. Så det är just icke något vidlyftigt vattendrag.
Men det gäller en annan lag på Danjels sida än på min, och
den omständigheten åstadkom en gång ett fasligt regemente.
Danjel — den bofven — får börja att fånga kräftor den 1
augusti, men på min sida, som bara ligger på ett spotthåls afstånd,
får man inte sträcka sin näfve efter ett sådant där skaldjur förrän
den åttonde. Vi har en särskild lag i vårt län, och Danjel får
följa en annan i sitt förbanskade län.
Nu hampade det sig så, att min lilla svartprickiga kviga hade
i sin yra hoppat och djädrats vid den 1 augusti. När käringen
och pigan skulle mjölka på morgonen, voro de inte mänskor att
upptäcka kvigstollen, utan de kommo hem och bölade och skreko:
— Ho’ har bestämt dränkt sig, husbonne! Jag trodde dem
just inte, ty en rapp kviga drunknar inte gärna. Men jag tog på
mej tröjan och gick ner mot ån, där gärdesgårdarna äro dåliga
och där fäet tycker om att dricka. Där stod min kviga, och
Danjel plumsade midt emot med ett bloss och plockade kräftor
från dybotten.
— Go’ kväll! skrek Danjel.
— Go’ kväll igen! svarade jag.
— Ska’ du inte hanka lite kräftor i natt? sporde Danjel.
— Inte förrän den åttonde, för vi har lag och författning i
vårt län, dundrade jag.
Och han grinade.
— Men jag gick på min strand och var afundsjuk, tittade på
Danjel, som masade med sitt bloss och plockade kräftor. Och jag
blef arg och vilsen i min själ.
— Däng till mej ett halftjog, Danjel! skrek jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
