Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dänga! Ta’ dom själf, får du si, hur lätt det är! gen-,
mälte Danjel och plumsade i ån.
— Ta’ själf! Vet du inte, att dom inte ä’ lofliga i vårt län,
förrän den åttonde?
— Köp dej en bit på den här sidan; dä’ kan du ha råd.till,
din krubbebitare! gormade Danjel och svängde med sitt bloss och
vadade i ån och satte . ut truten och regerade som en kung.
Nå, när jag stått och tittat på honom en långlig stund och
förargat mig öfver alla de kräftor han tog, så observerade jag, att
han i sin snålhet snubblade öfver kungsådran och kom in på mitt
område.
— Nu går du öfver din befogenhet, Danjel! Håll dej på din
sida! gormade jag.
— Min sida! Håll du gapet, för du har ingenting att säga
förrän den åttondel genmälde Danjel.
— Men det ska’ jag visa dej! Har du inte plockat sju kräftor
i detta länet, då det är förbjudet i åtta da’r ännu, din rackare.
Nu ska’ du stämmas och stånda till ansvar, gormade jag.
Danjel insåg nog, att jag hade rätt, men han sa’ ingenting.
Han bara spottade i ån, gick till sitt skepp och rodde öfver till
min sida med kräftor, håfvar och hela sin kosidangs. Han band
sin båt vid vår gamla lind, som står där och lutar sig ut öfver
vattnet.
— Hva’ vell du egentligen? frågade han, när han kom i land.
Har jag inte rätt att plocka krabbor på min sida, när författningen
är tydelig? sporde han.
— Plocka i hälseket, men gack inte öfver kungsådran, som
du gjorde nyss, din snåljöppe, sa’ jag.
Så gaf det ena ordet det andra, och så dröjde det just inte
länge, förrän Danjel och jag började slåss och regera med hvarandra.
Danjel trodde, förstås, att han kunde slå ihjäl mej, efter vi inte
bodde i samma län, och jag fick för mig, att jag kunde hafva ner
honom i ån, emedan vi ha olika länsmän; ty hans kommer aldrig
hit till oss, och vår bryr sig aldrig om dem på andra sidan.
Vi brakade alltså ihop. Och jag drämde till Danjel med min
trätoffel, så att han föll ihop som en trasa. Men det töfvade inte
länge, förrän han sprang upp och nappade af sig träskon, med
hvilken han dref till mej i skallen, så att jag såg sju eller åtta
solar. Då blef jag naturligtvis stollig på nytt, och så slogos vi och
illfänades, så att vi slutligen tumlade om i ån bägge två.
Det var så när som på ett hår att jag blifvit där, för jag är
stinn och tjock och oformlig. Men just som jag skulle till att
drunkna, fick jag se Danjels kräftpåse på stranden. ’Och då blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
