Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efraims stora offer.
De, som äro inne i ämnet, kunna nog tala om, att här finns
många slags synder i världen, gröfre och finare, större och mindre.
Och det är nog så sant.
Angående dessa saker har jag emellertid haft många och
storartade disputationer med Efraim i Paradiset, hvilken med afseende på
syndernas storlek och farlighet har andra åsikter än jag, min store
missgärningsman.
Efraim i Paradiset och många med honom veta just inte om
några andra synder än dem som begås öppet och så att säga ärligt.
Därför känna de heller inga andra och inga värre syndare än
sådana personer, som ibland gå in på värdshus eller som en och
annan gång oförhappandes draga till med en liten kötted samt låta
invigda kyrkopräster döpa sina barn och som vid sina kalas ställa
flaskan rakt i ljuset på bordet i stället för uti garderoben eller i
hackelse-bingen ute i stallet.
Jag för min del tycker däremot, att dylika syndare inte äro så
värst farliga eller fördömliga, utan har tusen gånger sagt Efraim, att
de grymmaste och mest synddrypande och förkastliga människor, som
trampa marken, äro sådana, som han och hans gelikar, hvilka döma
öfver lefvande och döda, men hålla sig själfva för ljus och profeter,
som hänga med hufvudena, när det är solljus och dagsljus, men
smyga ut på syndastigen, när mörker faller på*, precis som tigrar och
schakaler göra.
Måntro, Efraim tyckte just inte om sådana ord.
Men hvad skulle han göra? Han fick lof tåla vid dem, och han
var kanske inte dummare än han begrep, att jag hade rätt, fastän
han var så insnärjd i opinionen på grund af lån och andra
omständigheter, att han inte tordes annat än runka på hufvudet och förklara
mig saker till det s. k. helsieket för mina tänkesätt.
Gualof det hvarken är Efraim i Paradiset eller hans trosfränder
och långifvare och borgesmän, som sitta i den domstol, där dylika
mål afgöras.
Det kan nog hända, att jag gjorde orätt fet, men jag var inte
mänska att låta bli gyckla och stollas med den arme Efraim, hvar
jag kunde komma åt det. Han var en sådan maffe och en sådan
gudsnådlig och skrymtande Jösse, att det fordrades mer än mänsklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
