Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själfbehärskningsförm å ga att låta honom vara i fred. Och jag tror
inte, att han har mera medhåll af vår Herre än någon annan, hvarför
jag hoppas få absolution en gång för att jag pröfvade hans tålamod
allt ibland.
Efraim är, som hvar och en vet, enarmad. Ungdomen minnes
honom icke annorledes, men jag kommer grant ihåg den tid, då
Efraim vankade omkring och hoverade sig med tvenne armar.
Han har alla dar varit en smula inbunden och alltid har han
velat vanka ginvägar och i skumrasket. Till och med när han. var
ung och tvåarmad, höll han sig oftast på afstånd från den andra
ungdomen, men ville gärna gå och gälla för ett dygdemönster, den
filuren.
Och han spelade sina kort så väl, att gummorna i socknen alltid
framhöllo honom såsom ett efterföljansvärdt föredöme för oss, som
gingo mera öppet tillväga.
— Tacka vill vi Efraim i Paradisetl Tänk en så’n stadig och
sedesam yngling han är! Gunås, da finns inte många sådana pojkar
nu för tiden i världen, pepo de.
Men under tiden var det jag och Lasse i Sölje, som kommo
under fund med, hvilket syndalöst kärlekskolifej den skrymtaren förde
i skymundan och i doldom.
Lasse kom en dag och sa’, att han skymtat Efraim flera gånger’
sent om kvällarne i Förarps kohage.
— Han har bestämdt nå’n dålighet för sej med frieri eller tocket
neråt kyrkovärdens i Kullebo. Ass vi skulle spionera på’n? grinade
Lasse.
Och jag var, förstås, genast med om saken, ty det var i
ungdomsåren.
Vi behöfde inte många kvällar ligga förgäfves på lur i Förarps
hage, förrän vi fingo se Efraim komma smygandes mellan björkarne
och sätta rakt på ett risbål, hvilket låg i kanten mot Kullebo ägor.
Där stod han länge och lyssnade och spejade, tills han slutligen böjde
sig ner och drog fram en smal och smäcker stege, hvilken han hade
gömt under bålet, slängde stegen på axeln och satte i väg mot
Kullebo.
Vi gingo efter.
När Efraim kom fram mot kyrkovärdens, lade han sej bakom en
stor sten, som fanns ett stycke från den norra husgafveln.
— Undras hva’ han väntar på? lät Lasse.
— Ja, sej dä’, den som kan, genmälte jag.
Rätt som vi stodo bak’ en stor ek, Lasse och jag, fingo vi höra
ett lätt gnisslande och sågo luckan öppnas till kyrkovärdens
spannmålsmagasin, som han just hade på norra öfre gafveln af byggningen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
