- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
354

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bondlugn och Amerikafeber.

Om det är sant, att de människor, som kunna ta saken kallt,
föra en lugnare tillvaro än andra, så äro vi landtbor visserligen ett
i allmänhet tämligen sällt släkte.

Det är icke tu tal om, att ju äfven vi ha våra våldsamma och
vilda passioner, men det ser ut, som om vi hade starkare nerver
att tygla dem med, så att våra lidelser få då egentligen ingen
varaktig makt med oss.

För några ögonblick kunna vi väl känna oss liksom
sönderslitna af sorg och bedröfvelse, af grusad förhoppning och af
kärleks-smärta eller dylikt, men rätt hvad det är, skaka vi af oss eländet
och äro snart åter i vårt gamla bondlugna »esse».

Och om en ska’ tala, hvad som sant är och rätt, så har man
ju i alla fall inte ett dugg för, att man går här och hänger läpp
ute i naturen.

— Det går i alla fall ändå till sist så, som det har tänkt sig
till, pläga vi säga, och det är ju en slags bra filosofi i den tanken.

Jag såg en dag hur Jonas i Kohagen och hans erfarna och
mycket dygderika maka, Inga Lisa, kommo ner till järnvägsstationen
för att taga ett sista farväl af sin »mellerste pojk» Kalle, den där
skulle »sätta öfver pölen» och draga till Amerika.

En europeisk dam skulle i ett sådant ögonblick känt sig helt
och hållet nedbruten och förkrossad.

Förbi hennes själs ögon skulle i afskedets stund dragit
allehanda rysansvärda alternativ, hvilka möjligen kunde träffa sonen
under den långa färden eller i det nya landet på hinsidan
väster-hafvet; hon skulle tjutit och gråtit och hojtat, så att det genljudit
i väntsalen och hela ängden däromkring; hon skulle i krampaktig
smärta hafva kramat pojken intill sig och icke velat släppa honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free