Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och när tåget gått, skulle hon — om hennes nerver eljest varit
af det finaste slaget — förlorat medvetandet under 5 minuter och
vändt upp och ner på hela stationspersonalen, innan man fått henne
till sans.
Men Inga Lisa i Kohagen, som säkerligen icke älskade sin
son mindre högt, tog saken kallt och på ett vida trösterikare sätt.
Den oro och det bekymmer, hon för tillfället kände, lade hon
i dagen på ett helt annat manér.
Gärna höll hon sig förstås i närheten af Kalle, men hon grät
icke och omfamnade honom icke, ty det hålla vi härute för »tafs»
och sjåperi och barnslighet, men gång på gång rände hon ner sin
skrumpna näfve i sonens byxficka.
— Hva’ trefvar I efter, mor lella? frågade Kalle till sist.
— Jo, ja’ har ingen ro i min själ utan att ja vet, att du har
nöckeln. te’ matsäcksskrinet, så att du lätt kommer åt honom och
så att du för all del inte tappar honom.
Jonas sa’ egentligen icke ett ord mer än det, att han bad
Kalle vara på sin vakt, när han växlade pengar, och förmanade
honom att spotta på fingrarna, när han skulle räkna till mynt åt
agenten i Göteborg, så att inte två femmor komme att hänga ihop,
»för di där ajenterna ä’ allt ena stora filurer och fähunna»,
mente han.
Men strax innan tåget, som kanhända för alltid drog bort
pojken ifrån henne, skulle sätta sig i gång, fattade Inga Lisa tag i
tröjkragen på Kalle och höll ett litet tal till honom:
— Dä’ säjer ja’ dej nu, Kalle, förmanade hon, och dä’ ska’
du komma ihåg, för dä’ ä’ kanske dä’ sista ord, du hör ifrå’ mor
„ din här i ti’en, dä’ säjer ja’ dej, att hvart du än kommer, och hva’
du än tar dej till, och hur dä’ än blir för dej, så glöm allri’ dina
— rejäle mål om da’n, annars sträfvar du inte!
När så Kalle med uppriktigt allvar lofvat henne att lägga
detta en moders sista och välmenta råd på hjärtat, skildes de åt
med ett trofast handslag men utan tårar och veklagan.
— Ja, glöm inte hva’ mor din säjer, sa’ Jonas och klämde
till sonen i ryggen med näfven.
* * *
Men utom’ föräldrarna var också Lotta i Snackatorpet nere vid
stationen för att säga farväl åt Kalle, ty de hade, skam te’
sägan-des, älskat hrarandra, ända sedan »di las för prästen», och Kalle
hade lofvat Lotta att hämta henne till sig åt Amerika.
Nu skulle man väl kunnat tro, att Lotta i denna afskedets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
