Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dä’ fortaste som står te’, kommenderade käringen, för kreatura stå
väl därhemma och böla efter mat.
Och så fort de gamla bara kommo från stationen, voro de
åter inne i sitt gamla hvardagliga esse, så att när de om en stund
stodo och gruffade och prutade med patronen ner i handelsboden,
så kunde man då aldrig tänka sig att samma folk nyss förut sagt
ett kanske evigt farväl åt sin »mellerste pojk».
Så trygga och nervstarka äro vi ute på landet..
Och när tåget, som drog bort Kalle, hade hunnit ungefär till
närmaste station, så värdt den trogna och dygdesamma Lotta i
Snackatorpet befunnen inne uti en manufakturbod, där hon gick
bakom disken och tittade på bomullstygerna med en hänförd och
strålande uppsyn, allt under det hon lät bodbetjänten klappa och
kyssa sig, så att det »sa’ smack efter’et» i hela butiken. Ja, bevars,
det var ingen fråga om den saken.
Så att någon onaturlig kärleksvånda får då heller ingen makt
med oss eller fördärfvar oss här ute.
Nå, ungefär é år efteråt gick Jonas i Kohagen dagarna före
jul ånyo framför stationshuset, men han hoverade sig denna gång
på ett i ögonen fallande och förvånansvärdt sätt.
Han var dråpligen helgdagsklädd och stoltserade med smäll-
piska under armen, röd yllehalsduk kring strupen och bar på
händerna med en obeskriflig själfkänsla ett par de mest grönfärgade
mulavantar, som något mänskligt öga ännu skådat.
Sådan gick han där med en kyrkovärds vördnadsbjudande
hållning från grupp till grupp och anförtrodde mänskligheten
åtskilliga saker om sin »mellerste pojk», som drog af till Amerika
för »cirka omkring fira år se’n» och hvilken son nu skulle komma
med tåget för att förhärliga Kohagen med ett julbesök.
— Pojken hade, menade Jonas, gu’alof råd att kosta på sig
en dylik resa och göra en sådan lusttur, ty efter allt hvad han
skrifvit, hade han förtjänat grofva pengar därute, cirka sextan å
attan svenska kronor om dagen.
Han hade nämligen, efter hvad hans bref både till föräldrarna
och Johanna på Hultet innehöllo, alla åren varit med om att timra
på »förtivåningshus» i »Schakabo» (= Chicago), och det betaltes
bra, ty det ville förstås till att få folk, som dugde till att klifva så
högt i vädret, påstod Jonas.
— Jaha, måntro det! Men var det inte på tal, att Kalle
skulle ha Lotta i Snackatorpet te’ sej; och nu säjer du, att han
skrifver te’ Johanna på Hultet? sporde Andreas i Vråen, som ock
var nere vid stationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
