Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaha, inföll Simon i Simarp, di får säja hva’ som helst
om streckandet, men godt ä’ dä’ väl i alla fall. Nog sjutsingen
ville jag hellre legga å strecka under alarna därborta med tröjan
under skallm ejan och hättan öfver synen än gå här i solgasset och
påta i landsvägen te’ ingen nötta å utan ersättning.
Det talet gaf oss en hel del att grunna på. Vi tittade åt
skuggan under alarna, där vi hade våra matpåsar hängande, och
suckade. Det var, som om vi fått strejkböjelser lite till mans.
— I talte nyss om att »strecken» skulle tyda på att vi lefde
i de yttersta tiderna! utbrast Johannes i Svinanäs. Och så fort
han öppnade sin mun, höllo vi upp med vägförbättringen och
stödde oss mot räfs- och hackskaften. För Johannes är en
grundrik man, och en vill inte gärna tappa bort, hvad han säjer.
-—■ Dä’ va’ mitt påståanne, bröstade sig Linus i Sobo.
— Jaha, du kan ha rätt på sätt och vis. Men inte betyder
dä’ i alla fall så särdeles möcke, om skräddare och skomakare,
smeder, snickare och svarfvare å hela fabrikskosidangsen. streckar.
Världen å universummet stå bi ändå. Men om vi bönner
rotade ihop oss och ställde te’ en streck och rände hötjugor i
streckbrytare, så svälte hela den andra befolkningen ihjäl ifrån
kongen änna ner till körkestöten. Jordbruksministern klarade sej,
förstås, för han har jordbruk å ä’ en redig storbonne. Men för
allihop dom andre ginge det åt häcklefjäll. Äss vi streckade,
komme den store svarte digerdö’en. Har jag inte rätt?
— Jo, dä’ stämmer nok. Men då svälte vi väl själfve ihjäl
också? inföll Zakris.
— Vi gjorde väl så hundingen heller. Vi skulle väl samla
oss så kallandes streckspannemål, som stode bi ett år. Se’n skulle
vi ligga och sofva och äta och må godt och bara titta på hur det
andra folket magrade och krympte ihop och blefve hålögdt och
beskedligt, dundrade Johannes.
— Jaha, det skulle bli en sann njutning, jubilerade Zakris.
Se’n knäckte vi till med våra räfsor igen, allt under det vi
gingo och gladeligt tänkte oss in i den maffighet, vi med skäl
kunde utveckla, om vi strejkade och satte allt det obesuttna folket
på det hala.
— Vi ha allt makten ändå, eller hur? utropade Johannes.
— Vi ha henne, gualof, om vi bara kunde begagna henne.
Men ja’ vell i alla fall inte va’ med om nå’n streck å svälta ut
dem, som ingen jord ha. För det står, att de magra nöten te’
sist blefvo besatta och åto upp de fetal
-— Hm! Dä’ står sål medgåfvo vi. Och det kom liksomen
kalldusch öfver oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
