- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
386

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och. därunder gjorde han dumma affärer och förslörde egendom och
eftersatte arbete, så att det var sorgligt åt’et. När han så omsider
blef nykter, ångrade han sig och sörjde och arbetade som ett kreatur
för att taga tillbaka hvad som gått åt samt löfvade sig själf att aldrig
smaka något starkt mera. Men rätt som det var, ramlade han in i
eländet ånyo.

Och så gick det och så var det i Högemo.

En gång hade Erik, som då hållit sig nykter och reel en längre
tid, varit inne i sta’n och sålt två par oxar. Han hade fått bra
be-taldt, fyrahundra kronor paret. Men så hade han måst bestå köpskål
och därigenom fått blodad tand. Och så var det förbi med honom
igen. Han köpte sig starkvaror och drack i ensamheten på
hemvägen alldeles förskräckligt. Gick in och dvaldes i gårdarne vid vägen
och spenderade på folk, så att han var nästan redlös, när han kom
mot hemmet. En stor butelj hade han dock kvar uti innerfickan till
att läka sig med följande dag. Just som han närmade sig Högemo,
fick han se, att käringen gick ner i källaren och då passade han
på att skyndsamligen sticka in buteljen i ett stenröse vid vägkanten.

Och så drucken han än var, gjorde han detta omsorgsfullt,
plockade stenarna tillrätta och dolde väl det hål, genom hvilket han ränt
in sin skatt djupt i röset.

Det blef naturligtvis sorg i Högemo, när de fingo se, att Erik.
börjat dricka igen. Men det var inte värdt att säga något åt honom
så länge’ han var full. Han for omkring och ramlade i stugan och

skroderade öfver hur dråpliga affärer han gjort. Och till sist skulle

han då visa dem de många pengarne.

— Ta’ opp plånboka ur fickan på me’l sa’ han till sonen.

Sonen rände ner näfven i fickan.

— Där finns ju ingen plånbok!

— Finns där ingen? Visst finns där plånebok!

Men borta var den. Där fanns ingen plånbok och inga pengar
heller på Eriks kropp.

I sitt rus påstod nu denne, att hustrun tagit pengarna ifrån
honom, när hon efter vanligheten trefvade efter buteljer, och så jagade
han upp sig till ett sådant vredesmod, att han körde ut hela familjen.
Se’n reglade han dörren och somnade.

Stackars hustru och barn! Hela natten gingo de på vägen mot
sta’n och letade efter plånboken och sporde efter i stugorna vid vägen,
där Erik varit inne, om han inte möjligen någonstädes glömt den.
Men de funno ingen bok och inga spår efter henne heller.

Dagen därpå var Erik förtviflad! Han fann icke sin butelj. Han
for omkring som ett vilddjur i ladugård och stall, på vindar och ute

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free