Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket för sin framstående musikaliska begåfning som för sin tadelfria
vandel och sina goda kunskaper i öfrigt.
Denne drog nu, enligt föreskrift, till med ett långt och ganska
tilltalande preludium.
Gång på gång öppnade gubben sin mun och drämde till att
sjunga på psalmen, men det tog icke skruf, och när slutligen
preludiet var slut, var A. så förgrymmad, att han icke alls förmådde taga
en ton.
Bibelförklaringen i den morgonbönen inskränkte sig i följd af
gubbens vrede därtill, alt han två gånger å rad läste upp ett och
samma kapitel ur nya testamentet, hvarefter han reste sig.
Så kom ett nytt, långt preludium, hvilket ännu ytterligare
stegrade gubbens ursinne. När vi sedan efter psalmsången redde oss till
att strömma in i klassrummen, befallde han oss stanna kvar på våra
platser, enär han hade något att förkunna.
— Hör du druler däruppe, skrek han åt orgelspelaren, du tycks
tro att. du befinner dej på något sä-sämre värdshus efter du spelar
sådant där usselt tingeltang och klingklang! Sådana där
fä-fähunds-aktigheter undanber ja’ mej; eller tycker du att dylika eländiga
pig-toner passa vid en andlig handling?
— Direktören har befallt mig spela preludier! stammade den
stackars orgelnisten.
— Hä-här styrer ingen direktör, förstår du, utan jag! Och dina
eländiga pre-preludier, eller hva’ du behagar kalla din us-usla smörja,
dä’ kan du få spela på något tarachim eller eljes, när du vill
ådagalägga den fä-färdighet, du möjligen besitter i dina smu-smutsiga fingrar,
me-men här du-duperar du ingen med nå-några pre-preludier, för vi
veta ändå blott alltför väl, hvilket rysansvärdt kriantur du däruppe ä’l
Den stackars orgelspelarn stod på läktarn förfärad och såsom
fallen från skyarna, och vi andra skyndade bäfvande in i klassrummen.
* $
*
På sextiotalet kom där till skolan en ung man, som var nästan
ett fenomen. Man ansåg honom för ett verkligt snille och hans
läsning gick med en sällspord fart.
Han tog öfver hvarannan klass och satt ändå alltid främst och
fick städse de högsta betygen i alla ämnen, så att både lärare och
kamrater förespådde honom en lysande framtid i vetenskapens tjänst.
Men när han blef vuxen och kom upp i läroverkets högsta klass,
började han öppet och offentligt bekänna, att han storligen betviflade
åtskilligt af det, som stod i Norbecks teologi, Augsburgiska bekännelsen
och Symbolum Athanasianum.
Särskildt hyste han svåra dubier med afseende på de underverk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
