Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvälla utå di finaste herra’ som finns, och ho’ skrifver, att ho’ har
så roligt och godt, så ho’ vell då allri’ hem mer! stoltserade de.
Så gick mor i Fågelsången en dag finklädd och nyter ut i
bygden och förkunnade, att Justin skulle gifta sig med en
handels-patron i sta’n, och så tilläde hon:
— Dä’ va’ en märkvärdig flicka, Justin. Hon kände alltid
på sig, ho’ inte var skapad för vår syssla utan att ho’ var ämnad
te’ nåt’ fint och stort här i tiden. — — •—
Men med Kalle i Moen stod det alltjämt illa till. Det var,
som om han blifvit klufven midt itu. Kroppen vankade visserligen
omkring och ordnade och styrde på Moen, men hjärta och själ och
de förnämsta tankarna hade han långt borta. De dvaldes
fortfarande inne i sta’n. Han gick för sig själf och sörjde och
grubblade, och det var stört omöjligt att kunna göra honom glad. Men
vi andra glömde snart Justin. När vi inte sågo henne längre,
skaffade vi oss andra »ungdomsflickor», gifte oss på folkavis den ene
efter den andre och mådde väl, under det Kalle gick och led och
suckade på Moen.
Det hördes i alla fall ingenting af angående Justins bröllop,
inte ett knyst.
— Dä’ blir snart. Dä’ ska’ stå på ett hotell inne i sta’n!
lät Fågelsångsfolket. Och så gick tiden ända till hösten andra året
efter Justins bortresa.
Då kom det en kväll fram i adventet en blek och mager och
förtviflad flicka stapplande på vägen neråt Fågelsången med ett litet
barn i famnen. Det var Justin, som kom, öfvergifven och
förskjuten, lurad och bedragen. Det var med nöd, att föräldrarna
ville taga emot henne för den stora socknaskammens skull, som
hon ställt till.
Ni kan tro, att rännarekäringarna fingo ett grand att göra efter
Justins hemkomst. Aldrig har väl en mänska blifvit så hånad och
beledd och förtalad som den stackars flickan. När alla spotta på
en sten, blir han våt till slut.
Så kom det ut, att föräldrarna voro stygga både mot flickan
och det lilla barnet, som ju inte hade nå’n skuld, och det sades
till och med, att de icke unnade dem maten ens.
Justin hade väl varit hemma vid pass åtta dar, när Kalle på
Moen åter satt på sofflocket i Fågelsången. Flickan kom sig inte
för att se på’n en gång utan låg på knä vid vaggan och dolde an-
siktet i täcket.
— Ja’ har gått hit för att tala med dig om vårt giftermål,
som vi inte få dröja med, sa’ Kalle.
— Giftermål! Hur ska’ det gå till? Du ser väl hvad som händt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
