Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se’n hade han nästan sprungit hem och kastat på sig andra
kläder samt rusat ner till Fågelsången.
Där hade han varit sträng mot Justins föräldrar och förhållit
dem det orätta uti att låta flickan draga ut i världen till dess många
förförelser.
— Hva’ angår dä dej! Du är väl inte nå’n förmyndare öfver
oss! hade gumman fräst emot honom.
— Hvad dä angår mej, frågar ni? Jo, det gäller mitt lif
också — om inte precis mitt lif, så åtminstone min lycka här på
jorden, hvilket jag håller för detsamma. Justin vet, att jag hänger
•fast vid henne med hvarenda sträng i miri själ och med hvarenda
fiber i min kropp. Det har jag sagt henne hundratals gånger, och
jag har sagt henne, att Moen och jag och allt hvad jag har och
alla mina tankar och alla mina drömmar äro hennes, om hon vill
taga det till godo. Angår det mej inte, om jag ser, att min lycka
krossas, att det käraste jag haft och har ska’ smulas sönder till
stoft och elände i bränningarne därinne. Ty Justin är för
obetänksam och för glad och för lättledd för staden. Men jag känner
på mig, att hon skall lefva lycklig och trygg och säker inom mina
väggar, kringströmmad af min kärlek, älskad, skyddad och buren
af mig genom lifvet!
Kalle var allvarlig och riktigt grann i det ögonblicket. Justin
stod och lutade pannan mot spishvalfvet och de gamle i
Fågelsången sågo förvånade på hvarandra.
— Vell du inte flötta te’ Kalle? Du vet, att dä’ ä’ ett godt
och bra ställe han har, och bättre kan du inte få’t, Justin! sa’
gubben.
— Om jag skulle ge mig åt nå’n härute, så vore dä’ åt Kalle.
Men ja’ vell bort och se, hur världen ser ut på andra sidan
sockna-gränsen. Dä’ ä’ så smått och evigt enahanda här. Det känns, som
om något rent af drefve på mej. Men tycker jag inte om’et där
borta utan vänder åter, så har du mitt ord, Kalle! Och så gick
hon till soffan, där pojken satt, och räckte honom sin hand.
— Ajöss då, Justin! Men kom ihåg, att hvem du än träffar
där ute, aldrig ska’ du dock råka någon, som älskar dig såsom jag!
Se’n satt han en stund och skalf på soffan. Därpå gick han
bort från Fågelsången utan att säga ett ord.
Justin hade varit borta ett år eller mer. Hennes föräldrar
omtalade då till höger och vänster under stor kaxighet, att Justin
hade kommit sig så pass upp i sta’n, att hon var som den finaste
fröken.
— Ho’ blir bjuden på teatrar och dans å på hotellera oui
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
