Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjulbenta, de kutryggiga, flintskalliga och snedögda, de blodfattiga
och obekväma, komma kvinnorna att afskilja för
riksdagsmannakallet, när de få rösträtt. Hvadan det täcka könet icke kommer
att så synnerligen mycket förändra den folkvalda kammarens
nuvarande utseende.
— Men det var ju inte om riksdagen vi skulle språka på
denna stunden. Likare saker ha vi gualof att resonera öfver,
afbröt Jöns.
— Jo, det är otacksamt att vara moralpredikant i dessa tidér.
Moralen vill inte bita på det syndiga släktet, hur man än hamrar
på det vecka efter vecka, sent och bittida, natt och dag.
Jag har såsom hvar och en vet gråtit och tiggt och bedt, jag
har skräppt, och jag har skam till sägandes en och annan gång
äfven skällt, men tror ni, att mina socken- och häradsbor blifvit
bättre för det. I hélgotte ock! Nej, de stå på samma punkt och
Gu vet, om de inte till och med bli illvettigare år efter år. Till
slut blir väl folket så pass, att de borde vara mörkrädda för sig
själfva. De ä’ redan så djädriga, att det har sig svårt att bå skrifva
och tala dem till lags. Skolor hjälpa inte, ej heller skolmästare,
sedan nu flera af dessa gjort sig förfallna till riksdagen och börjat
begå politik. Ve det land, där sådant kan tima! Predikan uträttar
föga, sedan hvarenda skomakare blifvit en exeget. Biskoparne tro
de inte — åtminstone i Jönköpings län — Waldenström följa de
förresten — och hvad ändå värre är, de rätta sig snart inte efter
det tuktande innehållet i goda böcker på Beijers förlag, hvilka dock
vore ett godt och säkert rättesnöre för fäderna.
Hvar skall detta taga vägen, mina kär’sta vänner? Ät helsefyr,
förstås! Och min själ gråter, ty ungdomen är alldeles förvillad.
Visserligen ha vi fått den att i ganska hög grad öfvergifva
dröckjom, hvilket är en god sak. Men när de unga männen och
kvinnorna dängde ifrån sig sina flaskor och glas, kastade de sig i
stället med sitt inneboende raseri på bicyklar. Så de ligga i alla
fall och vältra sig i dikena härute och fördärfva armar och ben
både på sig själfva och hvem de möta. Så fort en pojkstolle borgat
sig en velociped och grenslat det kreaturet, väjer han för intet,
knappt för prästen en gång, utan han brusar på blindt. Gu’ gifve,
de en gång blefve lika mordiska och barbariska, när det — kan
hända rätt snart med det styre vi nu synas få •— blir fråga om
att rida omkull och ödelägga ryssen.
De bli kanske lagom nosastyfva då. Men om höstkvällarne
hänga de sådana där acetylenlampor på sina förhärdade cyklar, så
att en gammal människa aldrig kan våga sig ut. Ty en kan aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
