Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veta, antingen det är skam själf eller en annan hjulryttare, som
kommer emot en såsom en blixt och en glupande ulf.
I Ragnaröks socken ha de i detta nu elfva gamla käringar,
som blifvit galna af skrämsel för de där lyktorna, oeh ordföraren i
Ragnaröks kommunalnämnd skrifver och plitar, så att svetten lackar
af honom, till så många dårkistor och dårasyler, här finns i landet,
för att få råd med käringarna. Men Öfverallt är det, gunås, fullt
af st ollar. Ar det inte grant och hugnesamt kanske?
I söndags afton sutto Kajsa oeh jag i vår pyntade,
enrisbe-strödda stuga, läsande »Strix» och andra traktater och anade intet
ondt för tillfället.
Då fingo vi plötsligen höra ett förfärligt hallo och pip, skrål
och skällande från gatubacken. Kajsa oeh jag ut, förstås. Hvad
fingo vi se, tror ni? Jo, först vår dräng hängandes krokig öfver
framhjulet på cykeln i full fart genom kohagen. Men vrålet kom
från vår gödselpöl, i hvilken själfvaste nämndemansmora låg
vidöppen och fördärfvad i anseende till kappa, silkesschal och
helg-dagsklädning. Drängen hade naturligtvis - barkat på henne med
cykeln och suttat ner henne i det otäcka hålet.
— För all del hjälp henne! sa jag till min lilla Kajsa, som
hade tagit på sig en misskundelig min, fast hon nog, kvinna som
hon är, gladdes åt nämndemanskans olycksfall.
— Du ska’ va’ med och klä å mej hvareveliga trå’, för ja’
vell unnergå laga syn på stället! fräste gumman till mig och
antydde, att en stämning hängde öfver oss.
— Låt honom slippa dä’! Dä’ blir nog redigt ändå, bad Kajsa.
— Nähä, han ska’ vara mä’, och laga syn ska’ här bli med
redig okulär besektning utå ojäviga personer. Tror du inte, jag
vet, hva’ lagen säjer, ja’ som ä’ gift med en nämndeman?
resolverade moran.
Oeh jag fick vara med om den laga synen på
nämndemansmoran.
— Tror ni, att det var ett grant göra eller ett skönt
skådespel? Ah, inte så allra värst, suckade Jöns.
-— Men sådant får man underkasta sig, fortfor han, i ett land,
där ingen moralpredikan biter på betollcningen, där man sliter sig
från kyrkan och bara lyssnar till samlingspartiet och andra falska
profeter.
»O, fosterland, hvem spanar dina öden!»
-— Jaha, så var det med den saken oeh med den laga synen
å nämndemansmoran. En skön syn i sanning!
Men nämndemannen blef besatt. Han satte -sig ner och skref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
