Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamle Hägg.
För ett tjog år sedan hade vi den förskräckligaste hjälte man
kan tänka sig nere i vår gamla fattigstuga.
Hägg hette gubben, soldat hade han varit, och om någon kunde
klarera hur det gick till i krig, så var det då Häggen, ty han hade
varit med både i Tyskland oeh Norge.
Särdeles i detta sistberörda rike hade han, enligt hvad han själf
erkände, farit fram som det värsta vilddjur, så det är då inte oå
underligt, om norrbaggen hade lite svårt för att älska oss svenskar.
Häggen svor och bedyrade, att han ensam förskrämde nästan
hela Norge, och att det egentligen var han, som satte dess krona på
Karl Johans hufvud oeh skapade unionen.
En sådan bjässe var Häggen.
Gubben tillbragte sista åren af sin lefnad i fattighuset, fastän det
är svårt att fatta, hvarför en så tapper man, en kungamakare ex pro-
fesso, skulle få en sådan reträttplats på gamla dagar.
Ty om man fick tro allt hvad gamle Hägg berättade om sina
bravader och mandomsprof i krigen och förnämligast under norska
fälttåget, hvarunder han farit fram som en sannskyldig vandal, så hade
han varit en riktig dunderkarl i sin dag.
Det var i allmänhet kort före jularna, då han vandrade omkring
i socknen och tiggde helgdagssofvel, som han kungjorde sina
hjälte-dater för det förbluffade folket.
Själf påstod han med tvärsäkerhet att det var ministrars intriger
och tjufknep, som bragt honom i elände och fattighus.
-— Di va’ afondsjoka! upplyste han med sin egendomliga vana,
att alltid uttala u såsom o.
Men en annan gratialist inom församlingen, hvilken ock varit med
i krigen, påstod, att Häggen inte var annat än en lögnare, att han
varit en riktig skråe och backhare i fält, där han för det mesta åkt
med trossen och skurit sina lagrar som kock.
Men det är i alla fall inte godt att veta, hur det var med den
saken, ty Häggen yttrade alldeles detsamma om den andre, hvilken
han jämt och samt nedsatte. Han fulltygade ock sin tapperhet genom
att visa ett stort ärr på sitt bröst.
— Det feck ja’ utå en länkakola ve’ Läppsig! Men hvar har
den fördömde Spjot sitt ärr? Har han nå’t, så setter dä’ väl i
rög-gen på den poltronen! dök Hägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
