Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma ärr lyckades han en gång få visa för knng Karl XV, då
han reste genom socknen. Och den förevisningen inbragte en förhöjd
gratifikation. Men ärret i bröstet var dock, skam till sägandes,
ingenting annat än minnesmärket efter en gammal fistelgång.
Så något egentligt sanningsvittne var gubben svårligen, och det
är nu godt och väl detsamma, ty hade han i själfva verket varit så
barbarisk i Norge, som han sade, skulle norrmännens ovilja mot oss
under dessa 80 år varit liksom en smula rättmätig.
Det må nu för öfrigt ha’ varit hur som helst med hans
tapperhet och grymhet: martialisk såg han dock ut, och när han berättade
om sina öfverlägsna gärningar, syntes det tydligt, att han själf trodde
på hvart enda ord såsom på det yppersta evangelium. — — —
Under det tyska fälttåget hade han naturligtvis också varit en
hisklig bjässe.
— En gång kommo vi, sa’ han, till en otäck stad, som det var
nära på lögn för oss att ta’ in. Kolorna stodsade mot stadsporten.
Då blef Karl Johan så himla förbanskad, att han sparkade sönder
sina stigbyglar, där han satt på hästen. Men i detsamma fick han
syn på mej.
— Kan do säga mej, hor i hondan vi ska’ komma in i den för-
dömda sta’n, Hägg? skrek prinsen.
— Ja bevars! Får ja’ tolf rejäla karlar till hjälp, ska’ dä’ kveckt
vara gjordt, lät jag. Nå, ja feck 12 andra och så geck vi och högg
ett timmerträ, stort som en körkstapel. Mä’ dä’ hejade vi ner
stadsporten i tre tempo. När så porten skramlade ner, blef Karl Johan
så skrofgla’, att han grät och prisade God, sägandes: »do va mej då
en helsikes oxe, korpral Hägg!» Och detta ä’ dagsens sanning, för
ja’ Ijoger inte som den poltronen och marodören Spjot gör. — —-
Frågade man Hägg, hurudant han fann det tyska folket, svarade
han alltid med sin allvarligaste och mest trovärdiga min:
— Ah, dom som andra utländare, otom det, att dom sköt opp
och idisslade ett par timmar efter det de hade ätit!
Sina dråpligaste mandater hade Hägg likväl utfört i Norge.
När det var slut. i Tyskland, hade han hoppats att få hvila och
gifta sig ett grand.
Då han emellertid i stället fick gå mot Norge, blef han för den
skull så hiskligt ursinnig, att han beslöt att helt förkrossa det landet
i två tempo och göra processen grufligt kort med norrbaggen.
— När vi kommo dit, sa’ han, marscherade vi rakt på Kresjania,
och där sto’ allihop norrbaggarne och va’ så styfva i nosen, som om
di rådt om hela jordklotet samt fördobblade sig på, att de skulle göra
kål på hvarenda svensk krigsman som vågade sig inom skotthåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
