Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nä’, du ska’ väl så i helgol te heller, din räf, som vill fresta
så godt som gefta karlar! röt Bo och sköt på kongen.
—- Men det tog bom, förstås, ty Bo darrade på manschetten, och
det vill kallt bio’ till när en ska’ skjota ner kongar. Dä’ ä’ skam
så vekti’a och högtidli’a ögonblick. Men i detsamma Ia’ ja’ an på’n
och det tog träff, så att kongen stopade utan att säja så möcke’ som
»aj» en gång.
— Var da hemskt och barbariskt, säjer ni? Jojo, sådana där
stugegriser, som folket nu a, kunna väl tycka så, men på dä’ viset
ska’ dä’ gå till i krig, om de ska gå rejält!
— Nå, när kongen fallit, tog ja’ opp krona’, Bo tog kassakistan
på röggen och så gingo vi ot på borggårn, där vi mötte Karl Johan
och generalerna.
— Si här, hva’ ja’ har hämtat hos Ers höghet! sa’ ja’ och
räckte honom den norslsa kronan.
— Och här ä’ rikskassan! pustade Bo och släppte kassakistan i
marken, så hela jorden rongade.
Men då blef Karl Johan riktigt bå’ rörd och gla’. Han fic-k stora
tårar i ögona, när han hoppade ner af hästen och sa’:
— Du’ ä’ hin håle själf, och Gu’ välsigne dej, min käre Hägg!
Men har du hämtat kronan, så ska’, ta’ mej skam, du och ingen
annan sätta henne på mitt hofve’!
Och så knäböjde Karl Johan på borggården i Kresjania, och ja’
satte kronan på hans konongsliga hofve’. Hon passade som om hon
var’t gjord åt honom. Och när han se’n reste sig opp, sa’ han så
att allesammans generalerna hörde dä’:
— Kassakistan får do och Bo ta’. Dä’ ä’ väl inte för möcke
för en kongakrona!
Och vi tackade förstås.
— Hva’ da blef af den stackars drottninga, frågar ni? Jojo,
när hon fick se, att ja’ sköt ner kongen, så flydde hon genom ett
fönster. Men hon hann inte långt. När hon kom ut på fältet blef
ho’ belägrad otå generalstaben och nerskjoten, ho’ mä’ te’ slotet.
— Var da omänskligt? Na, dä’ va’ så hondan heller. Hade
inte vi drabbat på så bra, hade norrbaggen sväljt vårt rike, så
opp-hetsad och otsvolten va’ han, pricis som en varg. Och där va’ flera
generaler, som sa’, att den dag skulle komma, då vi finge ångra, att
vi inte va’ ändå strängare. Fast drottninga’ var då kanske onödigt
att belägra. Hon kunde väl inte stort ondt göra, den sjåtan. Men
dä’ doger inte att döma öfver generalstabens gärningar!
— Om Bo och ja’ ble’ rika, frågar ni? Ja, vesst tusan var dä’
en hel hop i kassakistan. Men när en ä’ ote i krig, så aktar en
hvarken lif eller pengar. Dä’ geek åt som en dans bå’ brännvin och
fruntemmer! lät Häggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
