Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
änkan i Björnås fick syn på’n vid det flämlande skenet från
lång-vedsbrasan, blef hon så förskrämd, att hon miste förståndet och
skrå-lade, så att det hördes långa vägar.
Kalle tvättade sig, bytte om kläder och sprang efter folk, som
togo till att läsa böner och hälla vatten öfver gumman.
Men hon fortfor ändå att vara toseter, och ingen kunde få ur
henne, att inte satan uppenbarat sig lifslefvande på natten.
— Det var bara ja’, ingen annan satan än ja’! jämrade Kalle
och vred sina händer.
— Nej, den riktige skam var det! Det kändes på oset och syntes
på färgen! skrek gumman ideligen.
Det blef ingen annan råd än att Kalle måste resa ner till
dår-stugan med mor sin, ty hon blef allt värre och värre.
Nu skulle man väl kunnat tro alt Kalle blifvit botad för sitt
gil-jande. Men det var allt stopp det. Ty så djupt var han inväfd i
sitt elände, att han på hemväg från hospitalet friade fyra särskilda
gånger i tre olika socknar, dem han for igenom, faslän han väl borde
hafva betänkt, att mor hans låg där nere på hospitalet för hans synds
skuld och trodde sig hvarje stund och minut få se skam och höra
domsbasuner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
