Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jaha, det kan inte disputeras bort, att ett riksdagsmannaval
är ett syndagöra, som rör upp våra onda böjelser och begär, eggar
vårt högmod, lockar oss att begå rackarstreck, ställer oss i harnesk
mot hvarandra och drifver oss att beljuga, baktala och illa berykta
många karlar, som kunna vara hederliga, kloka, gudfruktiga och
framsynta, fast de kanske inte proklamerat sig såsom troende eller
att vara absolutister eller brusande socialister.
Anagga mej! förhåller sig inte en lekstuga till ett
riksdags-mannaval som ett bönemöte eller en söndagsskolfest till en
lottdragning med brännvin och slagsmål.
Nå, i Kulla kyrka rådde, som sagdt, ingen eller åtminstone
mycket dålig kristlig anda under gudstjänsten valdagen. Där langades
valsedlar i bänkraderna och frasades med papper. Folk, som
tillhörde olika partier, ristade hufvudena mot hvarandra, och det fanns
inte en valman i hela Herrans församling, som lånade ett
åttondels öra åt ordet, som förkunnades. Socknen var delad i två
partier, förstås.
Det ena ville rösta — i likhet med de andra socknarne i
fögderiet — på en präst, en riktig dunderprofet på högersidan, det
andra partiet ville försöka slå på en annan vigge och rösta på en
sockenkandidat, som lofvat stå på småbrukarens bästa och verka
»för friheten å andra nödvändi’a reformer i lannet».
— Inte för det att han har nå’n utsekt te’ å gå igönem, men
han förtjänar att bli högtidad å framdragen te’ en annan gång,
manade det sistnämnda partiet.
Pastorn i Kulla var inte dummare, än att han förnam den
världsliga och syndiga anda, som rådde bland hans åhörare, sär-
deles på karlsidan, hvadan han gjorde pinan så kort som möjligt
var. Han tyckte, kantänka, som så, att han inte behöfde stå där
och trötta ut sig med att kasta pärlor för svin i Kulla socken,
utan han slöt rätt snart sin predikan och sa’ »amen», så att
församlingen hoppade till i bänkarne.
Och så backade gubbarne ut på kyrkobacken för att gräla om
valet och värfva röster.
De skockade sig nere vid ringmuren.
—-Ja’ hoppas — sa’ Mårten Magnis i Löfhultet, som är den
rikaste i Kulla - att vi ä’ öfverens om att votera på körkeherren
i Applaryd, som står på jordbrukets bästa å lofvat inskränka
städerna, ta’ bort brännvinet, bannlysa ölet it exkommunicera sotalister
å andra vederdöpare, som vella göra husbonnen te’ dräng och
drängen te’ husbonne. Ja’ hoppas, att vi votera på honom, sa’
Mårten Magnis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
